Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast Gud är ofelbar.» »Hvad den helige fadren mäktar bevisa
genom skriften och med förnuftet», yttrar han vidare, »det antager
jag; allt annat håller jag for rätt och slätt en villfarelse.» Härmed
hade omisskänneligen en ny auktoritetsprincip blifvit uppstäld, och
i denna princip låg reformationens grundtanke innesluten. —
Imellertid önskade Luther alltjemt uppriktigt att bevara freden
med Rom. Han utgaf en ny skrift, de 8. k. »resolutionerna», till
vidare utveckling af de i teserna innehållna lärorna, och skickade
denna till påfven, jemte ett bref, deri han försvarar sig mot
anklagelsen för kätteri. De sannskyldige kättame voro
aflatskrä-marne, som förvände sanningen och hopade vanära öfver kyrkan.
I Rom fann man det rådligast att ännu ej gå till väga med
synnerlig stränghet mot den nye orostiftaren. En tysk riksdag
stod i begrepp att sammanträda i Augsburg; det påfliga
sändebudet hade att der framlägga ett antal anslagsfordringar, som
måhända skulle mindre välvilligt mottagas, om man vidtagit
fiendt-liga mått och steg mot den af folkmeningen i Tyskland högt
upp-burne munken, som derjemte egde till beskyddare en inflytelserik
furste, Fredrik den vise af Sachsen. Man beslöt derför att söka
bilägga saken i godo. Legaten kardinal Cajetanus — en ifrig
anhängare af den påfliga absolutismen — fick i uppdrag att med så
litet uppseende som möjligt öfvertala Luther att återkalla sina
satser. Den högmodige kyrkofursten var dock ingalunda vuxen
sitt uppdrag. Mellan honom och Luther kom det snart till en
häftig tvist angående påfvens ofelbarhet, hvilken bestreds af den
sistnämde, som dervid åberopade sig på Paulus och Augustinus
och bestämdt vägrade att återkalla något, af hvad han offentligen
förkunnat, så länge man ej vederlagt honom med skriftens egna
ord. Underhandlingen slöt dermed, att den förbittrade Cajetanus
förklarade sig ej längre vilja hafva att skaffa med »den tyska besten
med de djupt liggande ögonen och de underliga spekulationerna.»
Luther å sin sida bedyrade, att kardinalen ej mera förstode sig
på teologi, än en åsna på harpospeL
Det första försöket att stifta fred på diplomatisk väg hade
sålunda fullständigt misslyckats (i Oktober 1518). Luther flydde
om natten från Augsburg, då han på goda grunder befarade
stämp-lingar mot sin personliga säkerhet. Till påfven stälde han en ny
skrift (Appellatio a papa male informat o ad papam melius
in-formandum), deri han ’ fordrade sin saks undersökning af fullt
opartiska domare; deras utslag ville han ställa sig till efterrättelse.
Ännu ansåg Leo X det ej vara tid att drifva saken till sin
spets. Han ville göra ett nytt försök och sände sin nuntius, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
