Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans skarpa blick och fylt hans sinne med bitterhet och ängslan.
I Worms, på Wartburg och i den derpå följande kampen mot
»bildstormarne» i Wittenberg och andra religiösa svärmare var
Luther ännu helt och hållet den lefvande, bibliska kristendomens
man. Och när omsider, då under det oerhörda trycket af inre
och yttre strider hans andliga spänstighet och forna hurtiga
förtröstan ej mera voro desamma som förr, hans fömuftsenliga
kristendom var på väg att stelna i en dogmatisk form — då var det
först efter en kamp på lif och död, som mer än en gång förde
honom till randen af förtviflans afgrund, han till slut böjde sin
fria ande under dogmens träldomsok. *
Förloppet af den tragiska process, hvarigenom den medeltida
auktoritetstron8 store vedersakare småningom fördes till att omfatta
en annan, i sina verkningar föga mindre förderilig auktoritetstro,
har blifvit utförligt och på sina ställen med gripande åskådlighet
skildrad af Lang, till hvilkens lärorika arbete vi hänvisa de för
ämnet intresserade. Den dogmatiskt ofria riktningens
öfverhand-tagande hos Luther föranleddes genom striden om nattvardsläran,
denna »reformationens olycka och det gift, som undergräfde dess
upphofsmans andliga helsa.» För att fatta, huru den läran kom
att spela en sådan roll i hans lif, böra vi erinra oss, hvilken fråga
det var, som utgjorde den lutherska religiositetens medelpunkt.
Hon lydde så: eger jag visshet om mina synders förlåtelse hos Gud?
Eller: — enligt den tidens sätt att färglägga frågan — kommer
jag efter döden till himmelen eller i helvetet? Vi hafva funnit, att
Luther härpå svarade: »om du tror, eger du rättfärdighet inför
Gud och blir evigt salig.» Tron, underpanten på saligheten, var, i
motsats till den katolska fromhetens goda verk, en borgen af rent
andlig art Häri låg dess sanna styrka, men häri ock, för den
i medeltidens krasst försinligade åskådningssätt uppvuxne, dess
svaghet. Ty: må vara att tron rättfärdiggör; detta lärer bibeln,
alltså är det visst, men — huru för egen del ernå visshet om, att
jag verkligen är i besittning af tron? Ett massivt, handgripligt
stöd, en underpant på egandet af sjelfva underpanten syntes behöflig,
för att det af syndaångesten qvalda hjertat måtte blifva delaktigt
af frid och hopp. Påfvedömet hade insöft samvetena medelst
aflats-brefven; denna köpta syndaförlåtelse förkastade Luther med sedlig
ovilja, men detta hindrade ej, att ju äfven han erfor ett eggande
behof af en yttre hållpunkt för tron, för att dervid likasom haka
sig fast med krampaktig styrka. En sådan hållpunkt trodde han
sig hafva påträffat uti instifteiseorden till nattvarden: »äten, dricken;
detta är min kropp — — detta är mitt blod, utgjutet till syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
