Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.
Äfven om vi lemna ur sigte alla de mer eller mindre
illusoriska inrättningar, som jemväl här i landet följde på den franska
februarirevolutionen, och hvilka alla lika snabbt försvunno, som
de plötsligt tillkommo, samt endast hålla oss till senare tiders
mera praktiska utveckling af arbetarerörelsen, så visar det sig
här, såsom öfverallt annorstädes, att arbetames sträfvanden efter
att ernå den jemlikhetsställning, som är tidens tendens, valt
associationen som ett medel för sig. De ha kommit till insigt af, att
det i sammanslutningen för ett visst gemensamt måls vinnande
ligger en ofantlig kraft, under det att erfarenheten af förrunna tiders
förhållanden visat dem, huru svaga de äro, isolerade hvar för sig.
Arbetarne förstå med Wakefield, att tvenne stöfvare, som jaga
tillsamman, kunna döda flera harar, än fyra stöfvare, som löpa hvar
för sig. Och eftersom arbetarerörelsen har ett dubbelt mål, så
karakteriserar detta äfven associationens utveckling inom våra
arbetsklasser: hon har en ekonomisk och en socialt-politisk riktning.
Behofvet af sammanslutning för ett visst ekonomiskt ändamål
utgör sjelfva arbetarerörelsens grundvaL Denna sammanslutning
antog också först associationens ursprungligaste form, den som
utgör ett arf från medeltidsgillenas tid, hvarifrån den öfvergick till
skrålådorna, nämligen såsom kassor för ömsesidigt understöd.
Under skråtiden, då det var en allmän sed, att arbetarne inom
de olika yrkena skulle, sedan de lärt ut, företaga sina
gesällvandringar från stad till stad, för att studera olika arbetsmetoder
och sålunda vinna ökad skicklighet i de respektive yrkena, afsågo
dessa kassor: dels att arbetarne skulle understödja sina
yrkeskamrater under dessas vandring genom upprättande af herbergen på
de olika platserna för deras hysande och genom penningar för
ökande af deras reskassa; dels att de på en plats och inom ett
och samma yrke varande arbetarne skulle ömsesidigt understödja
hvarandra mot antingen sjukdom och nöd eller intrång af
främlingar och opatenterade fuskare.
Den allmänna meningen utdömde efter hand helt och hållet
gesällvandringen, emedan den hos arbetarne befrämjade smak för
sysslolöshet med deraf följande liderligt lefnadssätt och brott. Det
började betraktas som en skam för en arbetare att icke kunna
stanna på ett eller några få ställen, isynnerhet som
yrkesskicklighetens ökande ej längre behöfde vandringen såsom medel, sedan
pressen och ångan skapat snabbare andliga och kroppsliga
förbindelsemedel. Derför upphörde småningom herbergena och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
