Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a
Alla arbetarnes egna (och andras för dem) sträfvanden för
höjandet af sin sociala ställning och efter ernåendet af politisk
jemlikhet, skola dock endast uppföra en bygnad på lösan sand, om
icke deras ekonomiska ställning äfven förbättras. Der hela dagens
äflan ligger i ett tungt arbete, i kampen för lifsuppehällets
vinnande; der tanken sålunda endast sällan kan sträckas bortom
de dagliga behofven och deras tillfredsställande; der hemmets
armod är den nedslående anblicken efter dagens tunga och
barnaskaran en ytterligare anledning till bedröfvelse i stället
för till glädje; der dessa barns framtid svårligen kan ses i en
mera gynsam dager, än föräldrarnes egen hopplösa nutid; der
ålderdomens och orkeslöshetens dagar motses med denna förfarande
slöhet, som just modstulenheten framkallar — der kan man icke
heller vänta sig, att medborgarandan skall kunna väckas, att de
råa lidelserna skola renas och beherskas af förnuftet, att den
trånga sjelfviskheten skall vika för känslan af kristlig gemensamhet;
att klasshatet skall utplånas genom ett stigande medvetande om deu
menskliga jemlikhet, som stiftaren af vår religion sjelf förkunnade,
då han lärde oss, att vi alla befinna oss i samma ställning till
Gud, som barnen till sin fader. Man kan under ett sådant sakernas
tillstånd omöjligen vänta, att fosterlandskärleken skall kunna
fortfarande hållas varm, och icke öfvergå till denna krassa
kosmo-politi8m, som lärer, att »fosterlandet finnes der, hvarest jag har
det godt i timligt afseende»; att armodets son skall älska detta
fosterlands frihet och lagar så, att han skulle vilja för detsamma
ikläda sig de tunga uppoffringar, som denna dess frihet, dess
oberoende kan kräfva. Så mycket mindre kan man vänta detta,
då kyrkan, som på hvilodagen borde erbjuda arbetaren tillfälle
att höja sinnet och stärka det genom andaktens bad till ny födelse,
vanvårdar detta sitt i så hög grad vigtiga kall, derigenom att hon
i främsta rummet sätter till sitt ögonmärke inskärpandet af en
massa teologiska dogmer, oantagliga för förståndet, oförenliga med
det nya testamentets kristendom samt — detta bör framfor allt
betonas — i grund och botten ofruktbara för det sedliga och
religiösa lifvet. Hon visar sig derigenom glömsk af — denna
förebråelse drabbar den svenska ortodoxismens målsmän och
tjenst-andar — att äfven kyrkan bör medverka till åvägabringandet af
en sant nationel folkuppfostran. »Ty», säger Jules Simon, »när
kärleken till menskligheten icke stödjer sig på fosterlandskärleken,
är han endast en illusion, och det är blott för att urskulda sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
