Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fettaren är bunden af ett dubbelt tv&ng. Det händer d& allt för
lätt, att en ordställning, som i originalet är naturlig, fri, energisk,
i kopian blir onaturlig, tvungen, slapp, att en vers full af styrka
och melodi blir lam och klanglös, att betydelsefulla rim ersättas
med tomma och karakterslösa; med ett ord att den ursprungliga
bilden i spegeln visar gl&miga drag, af en viss yttre likhet, det
förstås, men utan friskt lif och individualitet. Sjelfve herr Kull*
berg, som annars med 9& mycken ledighet och elegans formar
språket till ett sant och skönt uttryck af den inneboende tanken,
läter sig n&gon gäng nöja med sådana strofer som t. ex. denna
(s&ng XXXIX, strof 45):
Prins Astolf äfven, som sig der befann,
Har känt igen den arme Roland, men
Af tecken, som i paradiset han
Fått veta af de helige Guds män.
Ty eljest hade ingen der, försann,
Af alla känt den ädle herrn igen;
I galenskap så länge kring han drifvit,
Att mer lik djnr, än menniska, han blifvit.
Den omständigheten, att dylika svagheter, man kan väl säga,
tvinga sig fram äfven under den mest begåfvade öfversättares hand,
har, om man dertill lägger att sjelfva det spr&kliga klangelementet
i svenskan är l&ngt mera underordnadt än i söderns sonora
tungomål, och att följaktligen den svenska dikten m&ste söka sin styrka
i en innerligare förening mellan tanke och uttryck, i synnerhet i
deras brännpunkt rimmet, än hvad nödigt är it. ex. den fulltoniga
italienskan, hos oss stadgat den öfvertygelsen, att, om ottave rime,
som episk versform, i svenskan skall komma till sin fulla rätt,
detta måste vara i originaldiktning, der innehåll och form med
större frihet omedelbart framgå ur konstnärsverksamhetens innersta
källa.
V. E. Ö.
Albert Béville: Dogmen om Kristi gudom till sin historiska
utveckling. Ofversättning af O. W. Alund. (Tillhör samlingen
»Den nya tiden». Smärre afhandlingar af socialt, religiöst och
politiskt innehåll). Stockholm, A. Bonnier 1870.
Ofvanstående skrift skulle på goda grunder kunnat af sin
författare förses med samma tillägg till titeln, som det Fichte använde
ä ett af sina arbeten: »ett försök att tvinga allmänheten att
begripa» Den namnkunnige lärde, som här uppträdt med en ny,
skarpsinnigt affattad inlaga till den bibliska kristendomens försvar,
har löst sin uppgift med sådan sakkunskap och öfvertygande kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
