Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förgudomligadt kött öfvervinner köttet! Och vi, som kaUt o»
protestanter, hafva inom v&r egen kyrka oupphörligt att k&njK
med de falska magiska föreställningar, mot de döda verk och dödi
läror, hvilka vi erhållit från katolicismen och hvilka hota vin
innersta andelif. Ja, vi, som kalla oss kristna, hafva ännu aUtjen;
liksom fordom Paulus, att kämpa med jude-kristendomen, hvilka,
om han äfven möter oss i en annan gestalt och med andra
fordringar, än på den tiden, likväl ännu fortlefver, fjettrande oå
kufvande i bokstafstvång och underverkstro, i prestvälde och
ofördragsamhet.
Men må vi nu förelägga oss den allvarliga frågan: Huru skfci
predikan åter kunna upplyfta sig ur detta tillstånd af odugligta
och öfverflödighet? Huru skall hon åter kunna blifva en andlie
aktningsbjudande och själsuppväckande makt, af hvilken det mäng
verksamma och månggestaltade hvardagslifvet sammanfattas, genos
hvilken det upplyftes och förädlas; en idealiserande, renande od
försonande makt för alla samhällsklasser? Huru skall hon särskilå
kunna återvinna de bildade för religionen? Jag ser vid dean
frågas framställande hånleendet kring munnen på vära dagars heligi.
hvilkas miner redan vid blotta ordet »bildning» krampaktigt
förvridas, och hvilka med sin ömkliga kandidatbildning, sin inskränkti
dogmatiska synkrets, sin fullkomliga obekantskap med alla mild**
själsrörelser, föraktligt blicka ned på det, som eljest kallas bildning
Jag menar icke här det stora antalet af halfbildade — visserliges
ej heller de sista decenniernas geheimeråds-kriBtendom i Berlin
-jag menar kärnan af vårt folk, de bästa bland våra män, sådan
som andligen hafva mognat genom vetenskapligt studium, geooa
allvarligt, praktiskt arbete, genom rika lefnadsrön, genom vidsträckt
verlds- och menniskokännedom, hvilkas blick äfven är skärpt för
det inre lifvet och riktad på de högsta mål, och hvilka väl ofU
torde erfara behofvet af att för det gudomligas förkunnande i
samvetet, för själens vekare och allvarligare stämningar, förnimma dr
rätta ordet, höra evangelii tröstefulla budskap. Att återvinna dessi
hvilka stå kristendomen närmare, än de sjelfva tro och ana, fö?
hvilka Herrens gestalt endast fördoldes genom den senare kyrkas*
dogmatiska omhöljen; i hvilka religionens källa ännu alltid qvälkf
om äfven i själens doldaste djup och liksom tilltäppt af de
teok-giska påbudens hårda granitblock, — att återvinna dem, det i’
tidens stora uppgift. Och huru skall det ske? Ack, det är
visserligen icke lätt! Och fastän jag genom föreliggande predikningar
vill söka bidraga dertill, så erkänner jag gerna, huru svaga oé
otillräckliga mina krafter äro. Men målet och uppgiften stå
fullkomligt klara för min själ, och att derpå hänvisa mina
medmeuni-skor, anser jag för en helig pligt. Denna uppgift är: att
predikanten bör hafva inträngt i evangelii djup, bör vara fattad af
dessaliggörande makt och tillika sjelf deraf vara pånyttfödd i sin eges
ande, i den närvarande bildningens anda; att således icke attena*
samtiden bör blifva pånyttfödd genom kristendomens anda, utan eti
äfven denna sjelf likaså mycket bör blifva pånyttfödd genom
samtiden. På de båda faktorernas lefvande genomträngande och rexd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
