Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter en olika princip. I sig sjelf är det visserligen högst
otroligt, att samme författare i två verk, skrifna på en och samma
ort (i Rom) och under lika förhållanden, skulle — likasom for att
enkom förvilla läsaren — välja en olika utgångspunkt för
beräkningen af en Judisk konungs regering; men i fråga om Herodes
d. store blir ett sådant antagande åtminstone för ett ögonblick
möjliggjordt genom den omständigheten, att skilnaden mellan de
bagge årtalen 15 och 18 är samma siffra, 3, hvarigenom denne
konungs nominela regeringstillträde (hans utnämning genom det
Romerska senatsbeslutet år 41 f. Chr.) skiljer sig från hans verkligs
(konungadömets faktiska besittningstagande år 38 f. Chr.). Att
den, som utan vidare granskning af textsammanhanget endast helt
desultoriskt läser de bägge uppgifterna »15:de regeringsåret» ock
»18:de regeringsåret», samt vet, att bägge uppgifterna måste af*
samma fysiska år — det, hvarunder tempelbyggnaden faktiskt
be-gyutes — till en böljan kan tro motsägelsen vara löst derigenom.
att det 18:de regeringsåret är af Josephus beräknadt efter den
nominella regeringsepoken (år 41), det 15:de deremot efter de®
verkliga (år 38), så att rätta Julianska året för tempelbyggnadens
begynnelse skulle vara 23 f. Chr., förundrar mig icke; ty detta var
äfven min första tanke för några decennier tillbaka, då jag ännu
cj kände Josephi text annorlunda än genom ett par knapphändiga
citationer; och samma föreställning ha under liknande
omständigheter sannolikt fallit de flesta, om ej alla, kronologer i sinnet
Deremot torde det vara egendomligt för hr M. och är i högsta
måtto förundransvärdt, att han icke blott i ett obevakadt
ögonblick omfattat denna i sig sjelf så svaga möjlighet för
motsägelsens lösning, utan ock efter att hafva — såsom han sjelf säger
— »nogare studerat denna specialfråga» (Teol. Tidskr. sid. 341)
stannar vid samma lösning såsom den enda riktiga och faktiskt
giltiga, utan att för en sådan åsigt anföra ett enda annat skäl
än just samma sifferförhållande, som var ett oefbergifligt vilkor
redan för sakens blotta tänkbarhet eller möjlighet. Så framt hr
M. ej alldeles glömt den enkla logiska regeln: a posse ad esse non
valet conclusio, borde han insett, att någon ny grund var
nödvändig, för att förvandla möjligheten till verklighet; och detta så
mycket mera, som han här uppträdde polemiskt mot en författare,
hvars sorgfalliga forskning han sjelf vitsordat, och som redan hade
särskilt utpekat för honom de ställen i Josephi text, som, med
vederbörlig uppmärksamhet studerade, ovederläggligt bevisa
riktigheten af min och oriktigheten af hr M:s åsigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
