Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mäktiga som Hardouins emot klassikerna. Sällsamma förvillelse!
Hardouins grillfångerier hafva längesedan förklingat utan något
gensvar, men de tvifvel, som ungefär samtidigt med Hardouins
uppträdande begynte framkastas mot Johannesevangeliet (slutet af
1600-talet). hafva, om än under långa tider tystade, dock alltid
ånyo låtit förnimma sin tillvaro och under de sednaste 50 åren
tagit så öfverhand, att de förnämste skriftforskare nu mer och
mer allmänt ansluta sig till förkastelsedomen. Och huru var annat
möjligt? En skrift, som denna, bärande alla märken af oäkthet
och icke ett enda af äkthet *)» skulle, derest hon hört till det
profana området och icke stått under skyddet af den kyrkliga
auktoritetens egid, redan för sekler tillbaka blifvit till sin rätta halt
uppskattad och oåterkalleligt stämplad såsom understucken. Redan
den plats, skriften intager såsom det fjer de och icke det första
evangeliet, kastar öfver hennes uppkomst en stark skugga af
misstanke. Jemför man t. ex. det förhållandet, att bland de Paulinska
brefven Romarbrefvet står främst, oaktadt det är sednare skrifvet
än flera af de efterföljande, så inses strax, att anordningen i
kanon icke beror på en uteslutande kronologisk princip, utan att
tvärtom skriftens dogmatiska vigt dervid spelar en hufvudrol. En
obetydlig tidsskilnad i författandet är således icke någon
tillräcklig förklaringsgrund till den plats Johannesevangeliet innehar bland’
de öfriga; fastmera måste detta, såsom enligt förmening
härrörande från en af Jesu äldsta lärjungar och erbjudande åt
kyrkan en hel guldgrufva af christologiska spekulationer, nödvändigt
hafva satts i spetsen för det hela, derest det ej varit genom en
stor tidsklyfta skildt ifrån de öfriga, så stor, att man i trots af
sin goda vilja dock icke förmådde alldeles värja sig från ett visst
tvifvel2) på arbetets äkthet och derföre gaf deråt den sista plat-
’) Ett äkthetsmärke skulle bon emellertid aga, i fall scenen mellan Jesus och
äk-tenskapsbryterskan verkligen hörde till detta evangelium; ty att denna scen är
historiskt sann, följer redan af dess himmelska skönhet, hvilken är alltför stor för att
rymmas inom n&gon dåtida författares diktniogsförmåga. Men handskriftsforskningen
har längesedan upplyst, att ursprungliga platsen för denna scen icke är textkritiskt
faststftende; blott s& mycket är visst, att berättelsen icke tillhör Johannesevangeliet,
hvars ståndpnnkt hon alldeles öfverflyger genom det värdiga och träffande, som här
utmarker Jesu uppträdande och ord; redan scenens infattning, der de »skriftlärda»
nämnas, röjer en sakkunskap, som för Johannes är helt och hållet främmande,
förmodligen har berättelsen först stått hos Mattheus, men blifvit borttagen derifrån vid
den Judaiserande öfverarbetning, som detta evangelium synbarligen undergått.
a) Att detta tvifvel också mot slutet af 2:dra århundradet i ganska starka ordalag
uttalades (»Johennesevangeliet ljuger, så vidt det ej öfverensstämmer med de öfriga»),
är bekant, äfvensom att det parti inom Mindre Asiens kyrka, som så uttalade sig, af
Epiphanius betecknas med kättarnamnet Aloger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
