Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med några vittnesintyg, och behöfvas sådana, så få de aldrig vara
af så intetsägande natur, som denna attest. Men äfven hr M:s
första grund bevisar antingen ingenting alls eller ock raka
motsatsen af hvad den skulle. Att Zebedeussonen Johannes skulle
varit Jesu mest älskade lärjunge, betygar ingen annan än den
pre-tenderade Johannes sjelf, medan alla äldre och trovärdiga källor
fastmera tillägga denna berömmelse åt Petrus; men att Petrus
skulle skrifvit evangeliet, är hvarken hr M:s eller den fjerde
evan-gelistens mening. För att bekomma något riktigt innehåll, bör
-således hr M:s sats ändras till ungefär följande lydelse: »Den bild
vi från annat, trovärdigt håll äga af Zebedeussonen Johannes, är
så fullkomligt lika den, som afspeglas i hvarje rad af fjerde
evangeliet, att det sistnämndas författare påtagligen är samme person,
som den förstnämnde». Härvid möter nu emellertid den olyckan,
att ingen historia förser oss med en så noggrann eller utförlig
teckning af Zebedei son, som för en slik jemförelse vore
nödvändig; och de få drag af hans bild, som kunna hämtas dels från
Galaterbrefvet, dels från synoptikerna, äro så långt ifrån att
försäkra oss om evangelistens och lärjungens identitet, att de snarare
alldeles omöjliggöra denna identitet och ojemförligt bättre passa
in på Uppenbarelsebokens författare (jfr Strauss Leben Jesu Leipz.:
1864 sid. 75 flj.). Skall alltså hr M:s sats vinna någon hållbarhet
eller bevisningskraft, så måste den ännu en gång ändras, jag vet ej
rätt på hvilket sätt; tilläfventyrs vill min antagonist
hafvahufvud-vigten lagd derpå, att evangelisten »t hvarje rad afspeglar (blott)
sin egen bild» och ingen annans. Men först och främst är detta
icke något äkthetsbevis, emedan en oafbruten sjelfafspegling är lika
möjlig för författaren af en understucken, som af en äkta skrift;
för det andra är det ett högst besvärande vitsord för en historisk
författare, att han, i stället för att med sjelfiForsakande trohet
teckna den objektiva bilden af sin hjelte, alldeles genomfärgar
honom med sin egen subjektivitet; ty detta blir nästan alltid
liktydigt med en förfalskning, i synnerhet om hjelten, såsom fallet är
med Jesus, står mycket högt ej blott öfver hela sin samtid utan
ock öfver en lång räcka af efterföljande århundraden. Derföre
visste ock Jesus (likasom hvarje stor man i sin mån vet om sig
det samma), att han måste gå en half gåta genom tiden, till fullo
förstådd blott af den himmelske Fadren (Math. 11, 27; Luc. 10,
22 — ställen, hvilka den eljest djuptänkte Strauss, märkligt nog,
ej mäktat tillfredsställande tyda; se Leb. Jes. sid. 203 flj.). Efter
moget öfvervägande finner jag verkligen icke, hvad bättre vi kunna
göra med hr M:s »goda grunder», än att helt enkelt öfverkorsa dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
