Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Niniveh och Babylon i de nyaste
upptäckternas ljns.
ii.
0.
Innan Eufrat börjar gå någorlunda parallelt med Tigris, tager
han en långt vidsträcktare vestlig omväg än detta väldiga
vattendrag, som stundom blifvit kallad dess biflod, i det han slingrar
sig längs armeniska bergskedjor och genombryter Taurus, för att
sedan gå söderut. Det temligen högt belägna landet mellan de
begge floderna, som af hebréerna benämdes Aram Naharajim och
af grekerna Mesopotamien, har från urminnes tider till våra dagar
varit bebodt af nomader, med undantag af en mindre del, der
artiflciel bevattning möjliggjort åkerbruk, såsom man slutar af
de om en fast befolkning vitnande, ännu existerande ruinhögarna.
Att de herdefolk, som innehade det för årtusenden tillbaka, styrdes
af egna konungar, men gång efter annan underkufvades af de
mäktiga herskarne i Niniveh, gifva åtskilliga i de assyriska
konungapalatsen funna relieftaflor och inskriptioner vid handen.
Mesopotamien bär ödslighetens och enformighetens stämpel, trots de klippor
och smärre åsar, som höja sig här och der, trots de insjöar, som
framglänsa i detta af solstrålarna härjade steppland, och trots
ängarna samt cypress- och platanlunderna vid de begge flodernas
stränder. I grannskapet af den s. k. mediska murens ruiner sänker
steppen sig terrassformigt, och der de begge floderna komma
hvarandra närmast vidtager i ett lågland, hvars mylla bildats genom
deras uppslamningar, och det vidgas alltjemt, medan de gå mot
sydost för att slutligen förenas vid Korna. Hebréerna kallade det
fordom Sinear och grekerna Babylonien, men i våra dagar benämnes
det Irak Arabi samt någon gång af européer sydliga Mesopotamien.
Dess utomordentliga fruktbarhet betingas ej blott af klimatets och
jordmånens beskaffenhet utan äfven af den omständigheten, att då
snön i Maj och Juni smälter på de armeniska bergen, flodernas
vatten stiger högt öfver dessas bräddar och sprider sig öfver de
vidsträckta, för sommarsolens brännande strålar utsatta fälten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
