Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand en värdig representant, trogen ända till sin död på slagfältet,
och hans son Gustaf, romanens hjelte, följer ståndaktigt hans spår.
Den kärlek, som ifrån barndomen förenat Gustaf med jungfru Anna
Stolpe, amiralens dotter, hotades att sönderslitas genom Annas
tillämnade och af fadren bestämda förening med hertigens
falt-öfverste Anders Lennartson. Det var dock en, som vakade öfrer
de båda ungas lycka, en mystisk person, som alltid uppträdde der
någon fara hotade någon af dem, utan att man visste h varifrån han
kom eller hvarthän han gick. Dylika hemlighetsfulla beskyddare äro
ingalunda så sällsynta i romaner som i verkligheten, men oaktadt
man icke kan tillerkänna denne någon synnerlig originalitet, — man
erinre sig t. ex. Coopers: »the Red Rover» — så har dock författaren
i teckningen af honom — den siste friseglaren — åstadkommit
många effektfulla scener; och när han visar sig för sista gången,
gör han på oss ett intryck, som vårt minne länge bevarar.
Kärleksscenerna mellan de båda älskande synas oss mattast framstälda
Sin kraft har författaren derimot företrädesvis användt såväl i
stridsscenerna t. ex. vid Stegeborg och Stångebro, der man tycker
sig se den erfarne krigaren ordna skarorna, som ock i
marinmålningarna, åt hvilka sjömannen synes hafva skänkt något af sitt
hurtiga lif. I allmänhet tillerkänna vi det största värdet åt dt
taflor, der författaren skildrar folklif och folkhvimmel, såsom i
fältlägret utanför Kalmar eller vid julgillena i Blekinge. Der
utvecklar han en färgrikedom, som vi måste beundra, och genom
hela hans berättelse går en natursanning, som vi icke äro vana
att finna hos våra historiska romanförfattare. Sparre ar bland
dessa utan tvifvel den, som djupast inträngt i den tids historia, som
varit ämnad att återgifvas. Detta gäller icke allenast om den
nyss-nämda romanen, utan äfven om de till tiden närmaste, nämligen
Adolf Findling eller tre år under Drottning Kristinas regering
(3 delar, l:a uppl. Stockholm 1835) samt Standaret (l:a uppL
införd i 3:dje årgången af »Originalbibliotek i den sköna
litteraturen»).
Imellan tiden för »Friseglaren» och »Adolf Findling» ligger
början till den diktcykel, som under namn af Fältskäms berättelse
utgör, — vi kunna tryggt säga det — en bland de mest lästs
böcker i Sverige. Det är väl egentligen den finska historien, som
här framställes af en finsk författare, men den historien utgör jt
några kapitel ur vår egen. Det är icke något för oss främmande
ämne som der skildras, det känna bäst våra hjertan, då vi läsa
dessa kostbara berättelser, uppfylda af en tjusande poesi. Vid
sidan af Runeberg står Topelius såsom en bland vårt folks för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
