Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var nämligen Arnold och Johannes d. y. som i Stockholm
halshöggos.
Ingen historisk roman, behandlande Carl X Gustafs korta
regeringstid, har ådragit sig vår uppmärksamhet, men så många
ilera ifrån Carl XI:s tidehvarf. Man har någon gång hört
anmärkas, att svenska historiens poesi utslocknade med Carl X, for
att endast helt kort åter glänsa fram under Carl XII, men vi tro
att Carl XI:s regering, särdeles den första hälften, full af
partistrider, stämplingar och intriger, ganska väl lämpar sig till
romanbehandling. Den brytning mellan tvenne tidehvarf, som just är
det karakteristiska för Carl XLs tid, borde väl om något kunna
erbjuda de rikaste ämnen för romantiska målningar, och sådana
hafva äfven uppstått i mängd. Reduktionen med dess väldiga
ingrepp i de mäktiga familjernas enskilta förhållanden, gaf den
rikligaste näring åt de menskliga passionerna. Hexeriprocessema
med all deras häpnadsväckande vidskepelse ega ju mycket af stort
psykologiskt intresse, och det gamla svenska rådet i dess fall är en
äkta tragisk storhet, som man icke utan rörelse kan betrakta
Den unge konungen sjelf, visserligen despot, men dock
tillgif-ven sanning och rätt, samt hans milda och ädla gemål, omgifna
på ena sidan af de unge ärelystne lycksökarne, och på den andra
af de gamla, alltmera vanmäktiga magnaterna, äro bilder väl värda
att af skalder och diktare framställas i en romantisk belysning.
De romaner, behandlande ämnen ur denna tid, som synas fÖrtjenta
af vår uppmärksamhet, äro: Standaret af Sparre; Jörgen Krabbe.
romantisk skildring från Carl Xl:s skånska fälttåg, af A. Berlin,
(Stockholm 1837); Konung Carl XI och hans gunstlingar, af
C. D. Arfvedsson, (Norrköping 1845); Carl XI, Rabenius odt
hexeriprocessen, af Carl von Zeipel, 2 delar, (Stockholm 1845),
samt slutligen Snapphanarne. Gammalt nytt om Skåne från
sjuttonde seklet, af O. K., 3 delar. (Stockholm 1831).
I de flesta af dessa romaner hafva snapphanames fejder hlifrit
ett bland hufvudföremålen för den historiska skildringen. Dessa
vilda sällar, som förvärfvat sig en sorglig ryktbarhet i våra häfder
genom de mord och plundringar, hvarmed de sökte förkrossa det
svenska partiet i Skåne, förde också ett lif, som kan erbjuda de
brokigaste taflor, i hvilka väl en hejdlös grymhet spelar
hufvud-rollen, men som just derigenom lämpa sig så väl för kraftiga
målningar. I »Standaret» förekomma dessa fejder såsom den yttre
ramen, innanför hvilken författaren framstält några familjescener,
der kärlek och fosterlandskärlek komma i strid mot hvarandra.
Värdigt ansluter sig denna roman till de förra af samma författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
