Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så litet öfrigt att önska, men derimot äro folkets lynne och
tänkesätt samt tidens seder förträffligt framstälda.
Vårt fosterlands häfdaböcker innehålla måhända intet
dystrare blad än det, som skildrar det svenska trolldomsväsendets och
hexeriprocessernas fasaväckande tilldragelser. Den rysliga farsotens
uppträdande och härjningar i vårt land hafva, utom i de redan
omnämda arbetena, gjorts till föremål för en gripande teckning i
romanen Fribytaren på Östersjön, af Victor Rydberg (Göteborg
1857). Väl finner man ej i detta ungdomsarbete samma rika poesi
ocb stilens höga förtjenst, som skaffat ett så rättvist anseende åt
»Den siste Athenaren», men berättelsen utmärker sig onekligen
genom kraft i karaktersteckningen samt frisk och liflig
färgläggning, hvarjemte hon, betraktad som ett bidrag till kännedomen om
tidehvarfvet, dess tänkesätt, seder och hemska fördomar, ej är
utan värde. I afseende på den ståndpunkt, som tidens lagstiftare
intogo till frågan om hexeriernas verklighet, erinrar hr Rydberg
om att år 1687 i Sverige utkom en kunglig förordning, hvaruti
det heter: »Förbinder sig någon till Satan, skrift- eller
mundt-ligen, den straffes, likasom för trolldom, till lifvet.» »Nästan hela
tidehvarfvet,» säger häfdatecknaren Fryxell, »trodde på dylika
uppträden, och riksrådet Sten Bjelke berättade i sittande råd, att
i hans hus fans en piga, som en gång varit af Satan bortbytt,
och att man på hennes kropp kunde få se märken efter den ondes
tänder.» Bland de få, som uppgifvas varit mer fördomsfria, voro
den utmärkte juristen Stjemböök och grefve Pehr Brahe. Icke
desto mindre finner^ man de af Svea Hofrätt stadfästade
dödsdo-marne öfver de föregifna hexorna i Dalarne påtecknade af samme
»Wi Pehr Brahe, grefve till Wissingsborg m. m.» — »Massan af
folket», yttrar hr Rydberg, »var offer för en farsot, som i sin
gång från trakt till trakt, i den häftighet och plötslighet, hvarmed
den på vissa punkter uppträdde, för att sedan försvinna och
infinna sig på andra, liknade andra farsoter, samt i de krampanfall
och den djupa visionära sömn, hvaraf den åtföljdes, synes visa
slägtBkap med somnambulismen. Eget är, att predikosjukan i vår
tid uppkom i samma landsdel (Westra härad af Småland), der det
första svenska hexbålet i sjuttonde århundradet uppflammade.»
Tortyrredskapen och de rykande bålen under Carl XI:s
regering i Sverige stå såsom ett varnande exempel för följande tider,
hvarthän det kan leda, då okunnigheten och den religiösa
vidskepelsen fått klafbinda och förmörka nationens sunda förnuft och
omdömesförmåga. Dessa gräsligheter ligga numera fjerran ifrån
oss i tiden, men — äro väl förutsättningarna för deras återupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
