Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förringas icke dess framstående förtjenster. En ung ädling, von
Ritterstein, som älskar den sköna Gunhild Rosenfelt, söker
anställning som page hos Carl XII, till hvilkens hof Gunhild blifvit
förd. Det lider mot slutet af hjeltekonungens bana. Scenen är
redan i första delen förlagd till Fredrikshall. Den unge pagen är
nära att beröfvas sin utsedda brud, först genom Siquiers plan att
föra henne i prins Fredriks armar och sedermera genom Håkansons
ränker och försåt, men lyckas slutligen att rycka henne ur
fiendernas händer. De historiska karaktererna äro sant framstälda,
och de anförda anekdoterna om Carl XII äro åtminstone till största
delen historiska, ehuru de i öfrigt äro, såsom förf. sjelf anmärker,
lämpade på berättelsens personer. Teckningen af Fredrik I
öfver-ensstämmer i många afseenden med den bild af honom, som Fersen
gifvit oss i sina nu under utgifning varande memoirer, och förf.
har äfven låtit en skildring af Svedenborg bidraga till att öka
intresset. Att en romanförfattare, som skildrar Carl Xll:s sista tid,
äfven låter honom blifva förrädiskt mördad, kan man väl icke
undra på, helst som det sanna förhållandet dervidlag väl torde
blifva en för alla tider förborgad hemlighet.
Vi kunna räkna detta arbete till en bland de förnämsta
prydnaderna för vår samling, och litteraturhistorien skall länge bevara
författarens namn, som i våra politiska häfder blifvit outplånligt
inristadt.
Ehuru icke egentligen hörande till den historiska romanen,
anse vi oss dock icke böra förbigå Palmblads »Aurora
Königs-mark och hennes slägt», hvilket arbete författaren sjelf benämt
»tidsbilder», och detta namn torde äfven vara det som bäst angifver
bokens karakter. Förf. eger väl icke samma öfverlägsna förmåga
att berätta om förgångna tider, som t ex. G. Freytag i sina
hänförande »bilder ur Tysklands forntid», men vi hafva nämnt
dessa mästerstycken ur Tysklands historiskt-romantiska
litteratur för att sålunda antyda en viss likhet i anläggningen. Det
är en mängd små tafior, som blifvit sinsimellan förenade genom
den Königsmarkska slägtens öden, som i dem alla utgöra
hufvud-partiet. Auroras egen romantiska historia kan icke anses börja
förr än med tredje delen, d. v. s. då hon med moder och syster
åtföljde fältmarskalken Otto Wilhelm Königsmark till Sverige, för
att vid den då pågående reduktionen bevaka slägtens gemensamma
angelägenheter. Förf. låter dem landstiga vid Djurgården, och der
träffa de hos en gammal skogvaktare Jöran Patkulls son Johan,
som för Aurora upptäcker sin faders olyckor och det hat, han
närde i sitt bröst imot den styrelse, som utplundrat hans familj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
