Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sveriges historiska romaner kunna af lätt insedda skäl icke
sträcka sig närmare inpå v&r egen tid än till slutet af förra
århundradet. Med Gustaf den tredje slutar derföre vår öfversigt af
denna vår historiskt-romantiska litteratur, men innan vi kasta en
flyktig blick på några af de öfriga romanerna från hans tidehvarf,
anse vi oss böra i förbigående nämna Crusenstolpes öfriga bilder
ur vår senare historia, hvilka fortsättas dels uti de senare delarna
af »Morianen» och dels uti Carl Johan och Svenskame.
Romantisk skildring. (4 delar, Stockholm 1845—46). »Morianen» slutar
med Sophia Albertinas begrafning (1829), då hon »öfvergaf sitt
enskilta palats, för att taga i besittning svenska konunga-ätternas
gemensamma, der regentslägtema Vasa, Pfaltz-Zweibriicken, Hessen,
Holstein-Gottorp och Bernadotte, som fyllt verlden med bullret af
sina namn, med svartsjukan om sitt välde, samt och synnerligen
blifvit stumma undersåter af det tysta riket,» och i »Carl Johan
och Svenskame» skildras det underbart lysande loppet, från kojan
i Pau till Riddarholmen8 kungliga grifthvalf, af Jupiters-stjeraan
med egenskapernas klara, hvita sken, och egenheternas dunkla
bälten». Författaren kallar detta sistnämda arbete »ni panégyrique,
ni pamphlet» Den historiska sanningen torde jäfva det omdöme,
han sålunda sjelf fällt om sitt verk.
I en roman som Almqvist intagit i 4:de bandet af Törnrosens
bok (Stockholm 1834), kallad Drottningens juvelsmycke, framställes
äfven konung Gustafs mord. Det har om detta arbete blifvit
ytt-radt, att »det innehåller åtskilliga fel, hvilka äro ytterst lätta att
undvika, samt många skönheter, hvilka äro ytterst svåra att likna.»
Det hela är ett briljant fyrverkeri, der snillet oupphörligen glänser
fram. Hufvudpersonerna äro alster af författarens glödande
fantasi. Främst bland dem är den olyckliga och älskvärda flicka, åt
hvilken författaren gifvit det vidunderliga namnet Azouras Lazuli
Tintomara, som genom de egendomligaste förhållanden oupphörligen
nödgas ombyta roler af qvinna och man. För att åt en sådan
fantastisk gestalt gifva den möjligaste grad af sannolikhet, har
författaren skickligt beräknat sina resurser, och valet af Gustaf
den tredjes tid kom honom härvidlag väl till pass. Hvad sjelfva
det historiska innehållet angår, så har detta naturligtvis blifvit
mycket underordnadt, men åtskilliga scener, särdeles de
samman-svurnes uppträdande på maskeraden, äro originelt och snillrikt
fram-stälda. Hvar och en som läst någon del af »Törarosens bok», vet
huru Almqvist ofta förvexlade det konstrika med det konstiga, det
naiva med det bizarra, men han vet också, huru hans snille beredt
honom ett rum bland Sveriges aldra yppersta diktare. Till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
