Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin religion, om så nödigt är, eller för sin naturlige herre, eDer
för sitt fosterland; och när han svurit detta, må han gifVa honom
ett slag öfver halsen till påminnelse om dessa nämda saker, sägande
till honom, att Gud ledsage honom i sin tjenst och låte honom
hålla hvad han der lofvat; och derefter skall han kyssa honom,
såsom ett tecken på den trohet, den fred och det brödraskap, som
det finnes riddare imellan. Detsamma skola alla andra riddare
göra, som der tillstädes äro, och jemväl alla andra, hvarthelst han
för första gången kommer under ett års lopp» 1).
Sålunda begicks den högtidliga handlingen i fredstid och på
detta sätt framställes den i allt väsentligt hos alla författare. Vid
sjelfva riddarslaget åkallades, utom Gud, äfven vissa helgon, vanligen
S:t Michael och S:t Göran, i Sverige jungfru Maria och Så Erik* 2),
och förmodligen i hvarje land dess skyddshelgon.
Riddareväldig-hetens meddelande hade således allt igenom en religiös prägel
hvars intryck någon gång stegrades ända derhän, att denna
handling betraktades som ett sakrament förenadt med öfvernaturliga
nådegåfvor: så finner man berättadt om en Gilles de Chin, hvilken
i sin ungdom lemnade mycket klena förhoppningar om sig, men
som, sedan han det oaktadt blifvit slagen till riddare, med ens
förbytte natur och redan första dagen visade sig full af mandom
och alla ridderliga dygder3). Också finner man äfven ridderskapet
jemfördt med den presterliga värdigheten, en jemförelse så mycket
naturligare som beröringspunkterna dem imellan voro både många
och betydliga.
De vanligaste tillfällen då riddarevärdigheten utdelades, voro
de stora kyrkofesterna, i synnerhet pingsten, dagar då en konung
- kröntes, en prins af blodet föddes eller döptes, när dessa prinsar
sjelfva slogos till riddare, erhöllo en större förläning, förlofvade
sig eller höllo sitt högtidliga intåg i någon af de mera betydande
städerna, äfven som när stillestånd eller fred afslutades. I vanliga
‘) Partida II: titnlo 21, leyes 13 och 14. Man jemföre härmed beekrifiaiages
på Tristans riddarslag i La Tavola Ritonda, p. 66, (Bo)ogna 1864).
2) Olaus Magni: Historia de Genlibus Septentrionalibus XIV, 7.
3) Sitost que il fa adoubés
Et qu’il fu chevaliers norués,
Et sez poovres dras rem aa,
Quant son afaire remira,
Adont mua toate son enfance;
Biax fu, de noble contenance;
Qui 1’esgardast il déist bien:
Cist ne puet falir ä grant bien.
v. 66—73 i Gilles de Chin, poénte de Gautier de Toumag, (Braxelles 1847j.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
