Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligheten stod icke dikten efter. Man visade qvinnan ett slags
dyrkan, hvarpå historien vet att omtala mångfaldiga allmänt
bekanta exempel. — Huru ofta såg man ej en riddare utmana sin
fiende till kamp, endast för att bestrida honom äran att ega en
skönare och dygdigare dam eller att älska henne lidelsefiillare.
Froissart anför två rätt märkvärdiga exempel härpå, det ena från
belägringen af slottet Touri i Beauce, det andra från striden mellan
fransmän och engelsmän 1379 nära Cherbourg: midt under
häftigaste handgemänget gjorde de fientliga skarorna ett uppehåll för
att lemna fältet fritt ena gången åt två riddare, som ville
odödlig-göra sina damers skönhet genom att strida derför, andra gången
åt en ensam riddare för att utmana den af fienderna, som vore
mest förälskad. Att bevisa sin egen öfverlägsna tapperhet var då
för tiden detsamma som att bevisa sin älskarinnas förträfflighet
och skönhet, i det man antog att den skönaste af damer icke
kunde älska någon annan än den tappraste af riddare. Damerna
å sin sida kunde naturligtvis icke förhålla sig känslolösa för så
många ärofulla bragder, af hvilka den tidens historia hvimlar, och
riddaren visste att mod och mandom, så som de af honom öfvades,
alltid kunde påräkna deras varmaste deltagande: så t. ex. när den
tappre Du Guesclin råkat i engelsk fångenskap och det öfverlåtits
åt honom sjelf att bestämma sin lösepenning, utfäste han ett
alldeles ofantligt stort belopp, och när prinsen af Wales förvånad
frågade honom, på hvad sätt han trodde sig kunna åstadkomma
detta, svarade han: »jag har vänner: konungarne af Frankrike och
Castilien skola icke svika mig vid behof; jag känner hundra riddare
i Bretagne, som skulle sälja sina gods; och dessutom finnes det i
hela Frankrike icke en enda q vinna, som kan sköta sin slända,
hvilken icke hellre skulle bidraga till min lösen med spinning, än
att låta mig stanna i ert våld.» Det var den fulaste karl i
Frankrike på sin tid; men hans tapperhet och ridderlighet voro så allmänt
bekanta och aktade, att hans stolta svar verkligen infriades, och
drottningen af England sjelf var en af de första att skänka en
betydlig summa för att återköpa friheten åt en sitt folks fiende.
Aktning for qvinnan och en okuflig tapperhet äro således de
egenskaper, hvilka väsentligast karakterisera riddarväsendet, men i
former som äro för detta egna och som derföre äfven fått sina
egna benämningar, hvilka numera, under förändrade förhållanden,
äro hardt nära oöfversättliga. Vi hafva redan sett huru den
först-nämda af dessa egenskaper uppenbarade sig och till hvilken
ytterlighet den kunde stegras: denna dess specifikt ridderliga form är
galanteriet, om hvilket Montesquieu så träffande säger, att det är
Framtiden. Band 5. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
