Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke kärlek, men det är »le délicat, le léger, le perpétuel mensonge
de l’amour.» Men äfven den ridderliga tapperheten var en annan
än blott den råa kraftens; den var alltid förenad med loyaulé och
dennas förfining courtoisien, egenskaper hvilka, någon gång
tillsamman med galanteriet, vi nu förena under den gemensamma
benämningen ridderlighet, och hvilka innefattade afsky för allt
svek, lögn och trolöshet samt en hederskänsla, som på samma
gång den fordrade erkännande af eget värde, äfven villigt egnade
detsamma åt andras, till och med en fiendes. Dessa egenskapers
yttre form är icke längre densamma som i riddaretiden, men deras
kärna finnes qvar och ger åt den moderna bildningen en väsentligt
olika prägel mot antikens. Det finnes i den fornklassiska, liksom
i medeltidens hjeltesaga, ett element som poesien bemäktigat sig,
och, enär det poetiska idealet lika väl som verkligheten tjenar att
angifva måttstocken för en civilisation, är det icke utan intresse
att i detta hänseende jemföra riddarväsendet med antikens heroism.
Det utmärkande för den grekiska sagoverldens hjeltar är det fysish
modet; striden var oftast en materiel strid mot naturen och fordrade
män med kraft. Detta utgör de homeriska hjeltames storhet, mes
deri ligger också grunden till deras brister: det finnes i dms
mod intet sedligt element Den som kämpar mot naturen, känner
ingen skam öfver att besegras. Homeri hjeltar tveka icke att fly
för en starkare fiende: Ajax flyr för Hektor, Hektor flyr för Achilles.
Hederskänslan fattas dem: deraf också dessa plumpa oqvädinsord.
som folkets främste män rikta mot hvarandra i den homeriska
dikten.
Riddarne äro äfven män af kraft och styrka; men ett sedligt
element har omdanat och förädlat det rent fysiska modet, det är
hederskänslan. Att hafva bragt denna känsla och aktningen for
svagare likars rätt till fullt erkännande i det allmänna medvetandet
och att hafva införlifvat dem som väsentliga moment i den modem
civilisationen, det är riddareväsendets blifvande och ovanskliga ära.
som åt detsamma skall i alla tider och trots dess lyten häfda dess
sedliga berättigande.
Men när började, när stiftades riddarskapet? Och när
upphörde det? Härpå måste i första hand svaras, att riddarskapet var
aldrig en politisk institution, som räknade sina anor från den eller
den bestämda dagen. Det första fröet dertill återfinnes redan
under romerska kejsartiden hos germanerna, om hvilka Tacitus
förtäljer, att, sedan den till manbar ålder komne ynglingens
vapenförhet först blifvit pröfvad på tinget, någon af höfdingarne eller
hans far eller någon anförvandt högtidligen öfverlemnade åt honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
