Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-kan tilskrifva deras underlåtande någon otienlig sparsamhet, utan mera en ähuga på alt giörligit sät, at illustrera architecturen och visa, at den konsten är vacker-]{+hos grafbygnaderna vid Tyrus+} och
magnifique nog af sig sielf, utan at behöfva någon tilhielp.» Slutligen anmärkes ock, att
de statyer, som
skulle stå på
östra och
vestra gafveln, kunde komma att
förderfvas af
röken från de
närbelägna skorstename. ’
Som man
ser, förråda dessa anmärkningar lika mycket skarpsinne som känsla af [-byggnadskonstens egentliga väsen; de uttala med en förvånande klarhet grundsatser, som ingalunda öfverensstämde med samtidens åsigter i frågan om-] denna
konst, och hvilka det varit först nyare tider förbehållet att [-rätt uppfatta och sätta-] i
verket Här som annanstädes framstår Karl XII som
en framtidsman, uppfattande förhållandena i ett nytt, från hans omgifning skildt ljus. Feif bekänner, att han ej förmådde
med
sina motskäl uträtta något, ett bevis för Karls styrka äfven i gifvandet af skäl för sin öfvertygelse, när han ansåg detta passande för sig. »Ang. Statuerne ville H. M:t icke eftergifva det
ringaste, innan kraftigare skiähl blifva andragne, ehuru mycket iag och bad för dem», säger han. Imellertid var Karl ej heller halsstarrig, när han fann sig öfvertygad; ty till och med i detta fall gaf han med sig
längre fram. »Hans M:t har gifvit Statuerne pardon, dock med det förbehåld, at de
in uti huus måste brukas sparsamt», heter det
i
br. 17. De af Tessin anförda skäl för deras behållande i
kyrkan nämnas ej; det skulle eljest ha varit ganska intressant att se af [-hvad art-] de [-voro, i fall man ej får-]
{+landskap, som ligga raka landvägen mellan Orienten och Skandi-
navien.
Jag förmodar att hr M. nu finner skäligt+} antaga, att
konungen gaf efter endast af und-seende för den erfarne och
omtyckte konstnärens önskan.
Att dessa konungens invändningar mot
bildstoders bruk vid byggnader ej härrörde af [-någon likgiltighet för sjelfva den konst, hvars alster-] de [-äro, synes klart-]
{+förnämsta (sid. 413). Den första, och således den allra förnämsta+}
af {+dessa, skall vara att »dr Hans Hildebrand har sökt ådagalägga,
att fenicerna känt jernet redan långt innan de kommo till tenn-
öarna på Europas vestkust (enligt+} hans åsigt
om det sätt, på
hvilket de egentligen borde komma till användande. Feif skrifver, omedelbart efter det han herättat sitt försvar för stoderna, följande: »Elliest har Hans M:t discurerat om Riddare orden och
flere heders tecken, hvarmed de
skulle kunna benådas, som giorde några särdeles bedrifter, så val i krigz- som andra bestälningar. Men {+hr M. borde ha erinrat sig, att dessa
hr+} Hans [-M:t tycker om alt annat intet så myket, som om det, at på de gambla Romares sät, anten en Statue eller stod [= pelare] en sådan til heder och åminnelse på viss därtil utsedd platz skulle blifya uprättad, Statuen eller stoden proportionerad efter beskaffenheten af hvars och ens märkelige bedrifter; doch således, at stoderne intet förr än efter dess död skulle up-sättias, på det ingen måtte få en sådan ährestod uprättad, som sedan genom ellackt förhållande förtiente straf, eller-] {+Hildebrands påståenden blifvit vederlagda;+} och [-at förekomma, det mången, sedan de en gång fåt en stod, intet vidare bekymrade sig-] om
någon särdeles vacker gieming.» Denna heder, som Karl sjelf ansåg som det yppersta bevis af erkänsla för en hjeltes bedrifter, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
