Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-(1819); den fantastiska kolorit, hvilken som en frukt af Hoffmans nattliga verksamhet bland de tyska romantikerna, sväfvar öfver-]{+vid 1867 års riksdag ett anslag för+} en
del af
Ingemanns berättelser, hvarest den naturliga marken likasom omärkligt drages bort under läsarens fotter, så att denne plötsligt befinner sig midt inne i fantasiens verld, återfinna vi i den intressanta, men bizarrt sjukliga Hansenska dikten: »Palmyra», der en person från nutiden plötsligt föres in i Palmyras underverld och drottning Zenobias dagar, men dervid också är för
framtiden förlorad för
det yttre lifvet — folkvisans bergtagning, öfverförd i konstpoesien. Till den omhandlade riktningen hörer också, oaktadt den spelar på
det moderna lifvets grund, den i Hansens »Digtninger, samlede 1825» förekommande romanen: »Keadan eller Klosterruinerne», en berättelse, som för öfrigt, i parentes sagdt, väl har haft det egendomligaste öde, någon bok kan uppvisa. Tryckt och
derpå eftertryckt i Elmqvists »Læsefrugtep>, plagierades den derifrän till en tysk berättelse, hvari blott några fä omständigheter äro förändrade, af L. Kruse under titeln: »Die Kloster-ruine in Norwegen», och
blef slutligen öfversatt tillbaka på danska af Schom i Riises »Nyt Bibliothek for Morskabslæsning». (Hansens »Luren» har för
öfrigt haft ett något liknande öde.)
Stundom rörde denna
romantik sig på nationel historisk grund, men då ej med framgång, ty det nationella bestod här, förutom i ämnet, allenast i en uppskrufvad, ja, förvriden stil, närmast danad efter vissa i
Danmark vid fomminnesstudiets återupptagande vid slutet af
förra århundradet förfärdigade sagoberättelser, i hvilka det fomtids-messiga frambragtes genom att
skrifva »udi» i st. f. »i», »hannem» i st. f. »ham» o. s. v., hvarigenom man inbillade sig hafva efterliknat sagans värdiga stil.. Sådana berättelser från Hansens hand äro: »Hildas Saga»
och
»Cecilias Saga», en
högst orimlig liten historia från kristendomens införande med tillhörande apparat af innebränning och en {+utgift till
premier för rofdjurs dödande blifvit förbigången+} såsom
död ansedd älskarinna, som utan vidare lefver upp igen o. s. v. Han införde i dessa berättelser skrifvandet af: »Alfaudur», »Pallurin» o. d. för
att ersätta hvad framställningen saknade af {+samma+} natur {+som
polis, försvarsväsen+} och
sanning. Man höre endast början af [-»Hildas Saga»-]
{+arbete. Några mindre poster+} för
att bli öfverbevisad om hvilken otrolig affektation, Hansen här för
någon tid hade slagit in på: . ’
»Urda! alvorlige Ygdrasils Mø! Hvorhen stirrer dit mørkeblaa Blik fra Doffrafjæfls Tinde? Frasagn samler Skjalden, naar han sætter sig ved dine Födder i
Maaneskinsnatten og vender Øjet mod den Kant, hvorhen du skuer. Hvad risler Drifa om, Urda? Hvad betyder den hvide Bauta ved Vermaaens Bredde? Hvad bruser Voven gjennem Vikina? Hvorom suser Stormen omkring
Spangereide, naar den leger med den hvide Sand?» o.
s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
