Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-men vårt samsälle är redan af den grunden,-]{+en påminnelse som, tycks det, i stället för+} att {+tjena till stöd för
Carey’s åsigt, bort kunna öppna nationalekonomens ögon för den
skriande orättvisa, han förfäktar. För öfrigt är+} det
egentligen blott består af bara manfolk, tvunget att
forblifva i ett barbariskt tillstånd.
Bedröflig är hans skildring af den
tjenande klassens vilkor, dess okunnighet i förening med oblygheten i anspråk. Då fattigdom och [-svält tvinga de unga dagdrifvame att söka tjenst, får man taga dem sådane-]
{+författaren, som+} de
äro. Men opålitligheten drifver dem snart från det ena huset till det
andra, tills de icke kunna vara i
något. Tager man åter af medlidande
de
halfnnkna bondbarnen från landet, i hopp att {+de ej sjelfve+} kunna
bilda dugliga tjenare, så
har man knappt hunnit kläda opp dem, törrän — de löpa. Äfven
de
sälla sig snart till den kohort, som
alltid är
beredd till kamp i folkledarnes tjenst. »För tron och [-fäderneslandet»-] —
heter det.
Och hurudana äro ungdomens förlustelser?
Vi, som under en resa i
det inre af Grekland erfarit, huru till och med små pojkbytingar låta stenar regna öfver främlingar, vi förstå rätt väl Laskaratos, då han skildrar pöbelns förnöjelser: att stjäla portarna från husen, tilltäppa brunnarna, förstöra broar, träd och blommor m. m. Stänger jag kring mitt landställe — skrifver han — med en [-vacker stenmur eller staket-] och
detta faller tor mycket i ögonen, då anser
den
förbigående straxt för
en pligt att förstöra detsamma. Får en granne en beställning, ett embete — och
sådant är {+fråga om de medbroders egande-
rätt,+} som
bekant lyckans höjdpunkt — hvilken bitter kalk är icke detta
för grannen! Ja, mina herrar, man kan ju lätt förneka mina ord; jag öfverdrifver ju, det
gäller icke Er — Gud bevare oss! Men samvetet skall vittna med mig: skadeglädje och förstörelselust, dessa två djefvulens andar, råda nu öfverallt i [-vårt samhälle och härleda sig från-]
{+ett naborike+} en
eländig uppfostran, hvarifrån vi äro skyldige att
frälsa våra barn. I
fråga om undervisningen medgifver Laskaratos, att ett stort framsteg blifvit gjordt, att till {+litterär
eganderätts skydd, samt de åtgärder, hvarigenom bokförläggare
både här+} och
med flickebarnen numera få lära läsa och skrifva, något
som förr var strängeligen förbjudet. Men genom att blott lära ungdomen att
läsa och intet vidare, utan att [-lemna-] den
ledning och verklig näring, ger man den endast ett redskap att bruka efter godtflnnande. Det är alldeles som
om man ger apan en rakknif och [-säger: var så god-]
{+glömd.» Lång har imellertid vägen varit till detta mål,+} och
barbera dig! Romanerna förderfva blott de ungas fantasi, vidskepliga helgonböcker göra dem dumma, begge delarna förvirra deras moraliska begrepp.
Då Laskaratos i
kapitlet om den religiösa uppfostran kommer att tala om prestema, papaderna som de
kallas, blir han alltmera bitter och bitande; det är icke med
vemodets tår i ögat, det är med
en lågande förtrytelse han vidrör dessa förhållanden. För att
icke heller här missförstå honom, böra vi erinra, att [-prestbildningen, som numera i åtskilligt blifvit upphjelpt, förut varit ytterst klen. Oaktadt prester–]
{+Charles Dickens af två amerikanska förlagsfirmor fick ett houorarium å 60,000 dollars
för eftertrycket af hans verk.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
