Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-säga, som alla erkände vara en »ärlig och upprigtig» kämpe och som i ett civiliseradt samhälle skulle vara sin stads och sitt lands ära. Fängelsedirektören afsattes och Laskaratos blef efter 4 månaders lidanden fri. Han utgaf då en liten skrift-]{+rätten» säger K. Richter, hvilket ock, hvad eftertryck angår, är
sant+} om
fängelseväsendets förbättring, hvilken skrift mycket berömmes.
De politiska förhållandena hafva sedan
denna tid mycket förändrats; de joniska öarae äro förenade med Hellas. Laskaratos lefver under detta
som under det föregående regementet såsom en lojal och
hredlig medborgare; han befattar sig icke med politiken. Men flere af de jonier, som för sitt tidigare uppträdande mot engelsmännen förskaffat sig rykte som martyrer »för tron och
fäderneslandet», hafva lyckats genom en lag af
riksdagen få sig tilldelade pensioner. Lom-bardos har flere gånger varit minister, senast under förlidet år kultusminister i Kumunduros konselj.
Den, som skrifver detta, erinrar sig
lifligt från vistelsen i Athen hösten 1864 de hetsiga representantkammar-debattema mellan joniema och [-fastlandsgrekerna. Vi sågo då ofta Lombardos, de förres banerförare. De senare uppvaktade-] med
lefverop Bulgaris, denne gåtfulle man, om hvilken ännu ingen sagt oss rätt, hvem han är och hvad han bär i skölden; om han är en sjelfständig grekisk patriot eller en ombudsman för ett
främmande hof. Vi tro det
förra, och att
han är de vesterländska ideerna i hufvudsak tillgifven, i motsats mot {+eftertryck
skyddas. Icke heller efter+} det
klerikala partiet Ihärdig är
hän, har många gånger bildat ministerer, fallit och kommit upp igen; han sitter vid styret den dag i
dag.
Vi böra anmärka, att
Laskaratos sak, under de sista vexlingama inträdt i ett alldeles nytt och oväntadt skede, hvarom längre ned. Den fråga, som är hans, har trängt långt utom Kefalonias trånga samhälle och debatteras
i
Hellas hufvudstad.
Innan vi afsluta öfversigten af »Kefalonias mysterier», böra vi äfven yttra några ord om Laskaratos förhållande till kyrkan. Kristi religion, yttrar han, är ett
lif i själen, i känslan, och {+en öppet att författarens efter-
lemnade skrifter af trycket utgifva —+} ett
deremot svarande samt deraf utprägladt lif i {+bokhan-
deln utgången och förgäfves efterfrågad skrift.» Men vid sidan af
anförda hufvudgrundsats om litterär eganderätt behöll Tryckfri-
hetsförordningen en rest af+} det
yttre samfundet; den består i tacksamhetskänslan mot Gud och verksam kärlek till nästan, ett dyg-digt lif i samhället Med denna uppfattning betraktar han kristendomens historia och
kommer till
det resultat, att
den egentligen aldrig * har existerat såsom samfundsreligion. Han följer denna historia från Kristi tid, då folket lopp efter hans mirakler, men lemnade hans lära och förmaningar åsido och korsfastade honom sjelf; vidare genom de tider, då de bysantinske kejsarne, ej mindre än biskopar och påfven i Rom begagnade den som täckmantel för
politiska planer och egennytta; genom
medeltidens förföljelser och sjelfva korstågen, då man röfvade och plundrade i religionens namn. Han ser, huru i alla tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
