Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-med vidsträcktaste latitud. I en-]{+historiska gängen+} af
sina broschyrer från år 1838, Upplösning år icke
Upplysning, sid. 70—74, framkastar han till {+Julius Cæsar+} och
med idéer till
en representationsförändring i ganska liberal rigtning. Detta sker imellertid blott i forbigående, i {+den Julianska
perioden, vunnos härigenom+} en
not. För att
återvända till [-Gustaf den tredje och Kärl den tolfte, så ligger-] det [-i öppen dag,-]
{+för ögonblicket vigtiga, fann jag,+} att
Beskow beundrar hos den ene den fosterländska snillekraften, som räddade svenska nationens tillvaro från
den polskas öde, hos den andre den fosterländska karakterens ädelhet och storhet, i kampen mot ett oundvikligt öde; och intill dess det blifvit bevisadt, att
Sveriges öde skulle varit lyckligare, om Gustaf den tredje icke tillvällat sig makten och befastat den
gentemot aristokratien, som
genom rådet var under den s. k. frihetstiden herrskande, eller att Sverige icke skulle fallit från sin stor-maktshöjd, om Karl den tolfte icke funnits, eller att detta fall kunnat ske med större ära — intill dess skall hvar och en, med
hjerta och tanke för Sveriges förflutna öden, icke
blott högakta Beskows motiver vid tecknandet af
Karl den
tolftes och Gustaf den
tredjes bilder, utan ock hans klara blick, hans psykologiska reda, hans omfattande kritik, ty det
är genom dessa egenskaper, icke genom nya källforskningar, Beskow, ehuru icke historiker ex professo, gifvit två nya uppslag i [-svenska häfdeforskningen.
Såsom vi förut anmärkt, sammanfaller Beskows verksamhet såsom minnestecknare på-] det
närmaste med hans verksamhet såsom ledamot af Svenska Akademien, med hvilken
institution han allt mer och mer kraftigt införlifvade sina arbeten och
intressen, så att den allmänna opinionen slutligen ansåg honom kunna [-säga om Akademien detsamma som Ludvig den fjortonde sade om staten: »Den är jag!» Beskow för-blef intill sin död-]
{+godkänna någon annan uppställning af+} den
styrande inom akademien, en
plats som
villigt inrymdes honom af [-/le andra, emedan ingen kunde göra-] det
bättre. Genom Beskows tillskyndan började Handlingarne utkomma raskt och fyllas af intressanta afhandlingar, som mottogos med begärlighet af allmänheten. På akademiens högtidssammankomster, den
20 December hvarje år, fylldes stora börssalen till trängsel; man väntade ständigt få höra en ny minnesteckning uppläsas af sekreteraren sjelf. Äf-ven till sin sammansättning utvecklade sig akademien i nya rigtnin-gar under Beskows inflytande. Så inflyttade slutligen nya skolan i
den gamla, då Atterbom 1839 erhöll inträde i
akademien, och honom följde senare Byrons tolkare, Tassos och
Ariostos öfversättare, hvilka der togo säte vid sidan af Malmström, romantikens teoretiske ovän, oaktadt hans egna yppersta stycken: Angelika och
Hvi suckar det sd (ungt uti skogen? äro genomandade
af
det mest rörande och [-fina romantiska svärmeri. Vid fördelningen af det offentliga årliga anslag-] till
understöd och
uppmuntran åt fortjente vitterhetsidkare, hvilket riksdagen stalt till akademiens förfogande, gällde äfven tvifvelsutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
