Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-Om idéernas inflytande p& ett folks öden.
(Ur en föreläsning-]{+första anordning var jemförelsevis+} af
Ed. Laboulaye vid Coflége de France.)
Det
är min afsigt, att
denna gång upptaga till
behandling en fråga af allmän natur, men som för
öfrigt står i ett nära sammanhang med
de speciela frågor, med hvilka vi här hafva att [-sysselsätta oss. Jag ämnar undersöka, hvilket inflytande idéerna utöfva på ett folks öden, på dess lycka eller olycka. Med idéer förstår jag alla de religiösa, politiska, sedliga samt ekonomiska föreställningar, som man kan göra sig om individen, samfundet och staten.
Vi möta då först en skola med mycket vidsträckt utbredning, ehuru hon ej har någon erkänd chef, en skola, som icke tror på idéerna,-]
{+undervisa desse+} och
som är öfvertygad om att det i
verlden icke gifves något annat än intressen och
passioner. Jag känner flere af dessa store machiavellistiska politici, som hålla före
att
skurkaktigheten är ett bevis på andlig begåfning, men [-hvilka i allmänhet lyckligtvis äro mindre spirituela, än de sjelfve inbilla sig. Sörjen-] för
att intressena blifva sedda till godo, säga de, tyglen passionerna, och
I fyllen vil-koren för
en god styrelse! Någon annan regel än denna gifves ej i politiken. Alla menniskor bchöfva lefva och alla
åstunda att göra
sin lycka. Arbete — se der deras första omsorg. När det finnes bröd i
förrådskammaren, är bonden tillfredsställd; när köpmannen förtjenar penningar, begär han intet mera. Men för att
arbetet må blifva öfver-flödande, fordras trygghet. Derföre måste ordningen vidmagthållas till hvad pris som helst. Fyllas dessa båda vilkor: anskaffande af arbete och ordningens upprätthållande — då är hvarje styrelse god. Menni-skan är öfverallt densamma; öfverallt är [-hon hemfallen åt sina intressen och passioner;-] det
tjenar då till intet att tala till [-oss om idéer; sådant kan duga för gamla professorer eller för helt unga studenter, det är-] en
prydnad, en
lyx, men vi äro praktiskt folk och
tro ej på annat än på de penningar, vi förtjena.
De, som
försvara denna vackra teori, desse s. k. »solida» menniskor, äro såsom alla inskränkta hufvuden: de
äro andligt när&ynta, i
det att de ej se annat än det de kunna gripa med händerna. Det är visst sannt, att ordningen är det första behofvet i
ett samhälle. Det lider intet tvifvel, att under revolutionstider vid flera tillfallen ädelsinnade bemödanden hafva misslyckats, emedan man glömt just detta förnämsta vilkor: att menniskan behöfver trygghet för
morgondagen. Sannt är äfven, att
intressena, och i synnerhet
det heligaste af
dem alla, arbetets, böra ses till
godo; det är nödvändigt, att
ett folk arbetar, att
trygghet råder i sinnena och
ordning på gatan. Men då man kommit i besittning af
allt detta, har
man dock ej mer än
hälften af det nödvändiga. Det är icke sannt, att menniskan lefver endast af
bröd; det
är ej ens sannt, att säkerheten är fullständig, att arbetet är betryggadt, om man
ej skaffar tillfredsställelse åt vissa idéer. På det att bonden, på
det att arbetaren ej må känna sig orolig för morgondagen, fordras ofta åtgärder af rätt invecklad beskaffenhet.
En skomakare i
Konstantinopel anser sig åtnjuta full trygghet, om blott
viziren icke har sett honom, och
han kan hoppas att ej blifva undfägnad med käppslängar. En fransk skomakare skulle icke finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
