- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
102

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-nade,-]{+fallet hafva gjort sig gällande inom den nu arbetande skolkomitén;
men efter all sannolikhet kommer dess förslag+} att
de sett andra i Blåkulla, och på grund deraf blefvo dessa afrättade. De olycklige utfördes till afrättsplatsen, hotades, om de icke ville bekänna, med {+hvad en eller
annan framstående ledamot af komitén förut offentligen yttrat.
Och frågar man då, hvad det skulle innebära, om vårt elementar-
läroverk nu omformades i en sådan riktning, så nödgas vi svara,+}
att
fä gå till
döden utan nattvarden, bekände och blefvo halshuggna. Detta tilldrog sig här i
landet för [-icke mer än tvåhundra-]
{+femtio+} år
tillbaka. Det var inqvisitorernas sätt: att mörda kroppen, för [-att frälsa själen; en välvillig afsigt, men vid tanken på denna slags välvilja resa sig håren på ens hufvud.

Hvilken ädel uppgift föreligger icke då naturvetenskapen! Hvilka frukter växa icke på detta kunskapsträd! De judiska heliga skrifterna-]
{+skolreformen skulle i hufvudsaken+} hafva
lemnat oss kunskapen om det renaste gudsbegrepp, af hvilket den förkristna tiden var mägtigt; men huru många vilseledande föreställningar
hafva
dock ej äfven genom dessa skrifter fortplantats genom sekler! Men-niskans mål är att utvecklas till fullkomlighet; hvarje hennes steg bör syfta till att utvidga området för {+dess apologistskola en real-
skola —+} det [-goda, det sköna, det rätta; från begynnelsen-] är
menniskan den
ofullkomligaste bland varelser; hennes kropp är naken och utan försvar; hon saknar lejonets kraft, örnens vingar och skarpa blick, hästens och harens snabbhet; hennes instinkt är ringa och underlägsen djurens; hennes öfriga själsanlag voro från början de [-mest underhaltiga; vilden är grym, tjufaktig, bedräglig, lefver-]
{+gamla motsvarande läroverken, och undervisningen i flera ämnen
bättre bedrifven; men det var hvarken+} blott
för sig sjelf; hans fynne är dystert, såsom
Kellgren säger: »han skrattar sällan». Sådan var
urtypen för
den nuvarande mensk-ligheten. De nyaste upptäckter af menniskospår, hvilka föra menni-skans uppträdande i Europa tillbaka kanske 100,000 år, lära oss, att en
ständig utveckling till ett
bättre egt rum. Först utgjorde grofva, otympliga stenredskap
de
enda verktygen; sedermera lärde man
sig slipa dem; efter lång mellantid upptäckte man
bruket af [-metallen; man hamrade-] den
först kall, derefter lärde man
att gjuta den; koppar och
brons voro de första kända metallerna, jemte guldet Först sed-nare påfanns jemet, och först dermed vaknade civilisationen till ett mera verksamt lif. Föreställningen om
en ursprunglig fullkomlighet vinner ingenstädes bekräftelse. Var Kain en jordbrukare, så var han icke Adams son, det
vill säga, han var icke
af
de ursprungliga men-niskorna, ty konsten att
odla jorden och skörda säd är jemförelsevis ung. Många vilda folkslag hafva ännu ej
uppnått den. De äldsta menniskor lefde af
rof såsom [-djuren. Menniskan behöfver således icke se med sorg tillbaka på ett förloradt paradis, hon bör med glädje och frimodighet sträfva att vinna detsamma. Menniskans ursprungliga tillstånd har så nära som möjligt liknat djurets;-] det
är endast möjligheten af högre utveckling, som skilj t henne från djuret

Föreställningen om en skapelse, som blifvit fullbordad i en viss tid eller i
vissa perioder, tillhör ett föråldradt tidehvarf. Men derifrån. kommer tron på
vissa tider och vissa rum och vissa djur såsom heliga framför andra. Hos oss betraktas ormen som oren, emedan djefvulen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free