- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
158

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-först måste ingå bestämningen af konsumtion. Men derjemte hörer dit, att denna konsumtion skall vara öfverflödig. Här är åter en relativ bestämning, ty en qvantitet, som för-]{+den blifvit fullt tryggad inom konsten. Det existerade ännu+} ett [-eller annat ändamål användes, kan ej betecknas såsom öfverflödig annorlunda än i jemförelse-]
{+antal breveterade konstnärer, hvilka+} med
en annan, som är nödvändig eller jemnt tillräcklig. Det blir sålunda nödigt, att söka bestämma hvar den gräns ligger, till [-hvilken man skall taga hänsyn för att finna om en konsumtion är öfverflödig eller icke, således om-] den
faller under begreppet lyx eller
icke. Men-niskan konsumerar, är det sagdt, de
materiella tingen för att tillfredsställa sina behof. För hvarje behof är hon nödgad att taga i anspråk en viss qvantitet af dø materiella tingen. Men storleken af denna qvantitet eger ett naturligt mått, bestämdt
af {+1663, der+} det
ändamål, för
hvilket hon använder dem. Detta mått är behofvets kraf. Men till hvad som går derutöfver är hon icke [-ovilkorligt berättigad, såvida nämligen som man kan säga,-]
{+desto mindre ett antal målare och skulptörer afsides, för+} att
det blott är behofvets tillfredsställande, som berättigar henne att
förfoga öfver de
materiella tingen och
hennes rätt, såsom varande grundad på
behofvet, således blott sträcker sig så långt som detta. Således, vilja vi säga, är det
i [-första rummet-] en
öfverflödig konsumtion, att, för ett gifvet behof, använda en större qvantitet materiella medel, än
som för tillfredsställandet af
detta behof erfordras. Hvarje sådan användning är sålunda att anse såsom lyx.

Men saken torde behöfva att ännu närmare bestämmas. Ty om, i
det anförda fallet, ötverflödet eger rum med afseende på medlen, som användas för behofvets uppfyllande, kan icke ett öfverflöd finnas äfven med afseende på sjelfva behofvet? Blifver icke saken alldeles densamma, om man använder nödvändiga medel på ett öfverflödigt behof, som [-om man använder öfverflödiga medel-]
{+gaf allt inflytande åt funktionärerna, blef i verkligheten for fler-
talet intagningen blott en formalitet. De oprioriterade upphörde
snart nog att besöka sammankomsterna. Af allvarligare beskaf-
fenhet var akademiens monopol+} på
ett nödvändigt behof? — Om så är, måste man gå ännu ett steg tillbaka, och undersöka hvad som är ett nödvändigt behof, emedan, först sedan detta blifvit utsagdt, frågan synes vara till fullo besvarad.’ Behofven äro uttrycken af
hvad
ett [-väsen vill hafva-] af
någonting utom detsamma varande, för att
genom att
på ett eller annat sätt tillgodogöra detta, afhjelpa en brist, som det " förnimmer. Hvarje väsen är berättigadt att
erhålla hvad som för detsamma är nödvändigt, för att {+göra denna akademi mera blomstrande
och införa de vackra manéren i sagda konster samt derifrån aflägsna
de dåliga, som af någre okunnige upprätthållas», förbjödos målare
och skulptörer, »hvem helst+} det
skall kunna uppfylla sin bestämmelse; således är hvarje behof, som
yttrar sig
i denna riktning, nödvändigt. Så t ex. hörer det
till hvarje lef-vande väsens bestämmelse att
uppehålla sin existens, och
derföre äro alla de
behof, som
hafva detta till ändamål, nödvändiga. Att för men-niskan, som
har en annan, högre natur, än den sinnliga, undantag i detta fall gifvas, är
allmänt bekant; men dessa upphäfva icke regeln, utan bevisa endast att hos menniskan den sinnliga naturens behof fä stå tillbaka för den
andliga naturens fordringar. Nu har visserligen hvaije väsen sin allmänna bestämmelse inom det slägte det tillhörer;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free