Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-har råd att tillåta sig en sådan, bör tacka Gud derfor, likasom-]{+på fredlig väg verka for arbetames »ekonomiska frigörelse», hvilken,
hette+} det
samhälle, der alla eller de flesta menniskor hafva råd dertill, är af
Försynen högt välsignadt. Visserligen fick den fallna menniskan domen att lifnära sig i
sitt anletes svett, och
arbetet är menniskans be-hof likasom hennes ära. Men menniskan arbetar dock för att
lefva, och lefver icke för {+sitt uppförande mot
alla menniskor ville begagna sanningen, rättvisan, moralen, utan
afseende på ras, trosbekännelse eller nationalitet, hvarjemte beto-
nades+} att [-arbeta. Må arbetet drifvas så långt-] det
är pligt och må denna pligts fordringar sättas högt; men må njutningen äfven taga ut sin rätt, såvidt den {+andan voro
äfven stadgame affattade. Deras första paragraf innehåller, att
en association+} är
tillåten — detta är en
lära, vida menskligare än den, som fängslar menniskan likt ett lastdjur vid arbetets ok och pålägger henne arbetet blott
för
arbetets skull. Man glömme ej att
arbetet dock [-är medel, icke ändamål. Hvilken olika karakter ger ej denna olika uppfattning af arbetet åt hela nationer? Huru ter sig ej lifvet gladare, friskare, skönare — man må säga menskligare — hos söderns folk än t. ex. hos-]
{+ingenting antyda, att föreningen umgicks med omstörtningsplaner
gent imot+} den
dystre engelsmannen. De förra söka i
arbetet blott ett
medel att uppehålla lifvet, och
egna den
tid, som arbetet lemnar öfrig — och en
lycklig natur medger att för dem arbetets tid endast behöfver vara kort — åt njutningen; engelsmannen åter känner ej annan sysselsättning än arbetet Han är rikare, det
är sannt; men är han lyckligare? — I sjelfva verket finnes det ingenting dystrare än de engelska fabriksstäderna, härdame för
det ofantliga engelska arbetet. Ledande sitt upphof från detta, bära de i sitt yttre
en
trogen stämpel deraf. 1 sina dimensioner kolossala såsom detta arbete, enformiga såsom det, färgade af arbetets materialier, äro de i [-sitt yttre lif toma på hvarje föremål för mensklig uppmärksamhet utom arbetet.
Vid åsynen af allt-] detta
och oaktad t lyxens förkastlighet ur rent ekonomisk synpunkt, tveka vi dock ej att, vi våga nästan säga i den menskliga naturens namn, uttala den [-meningen, att de behof,-]
{+politiska äregirigheten,+} som
ligga utom de nödvändigas gränser, äro fullt berättigade och att således den
konsumtion dessa
för sitt tillfredsställande taga i anspråk är det likaså. Dessa behof vilja vi, med en inom svenska litteraturen boren benämning, kalla »de glada». Men då vi sålunda erkänt deras berättigande, fordra vi ock att
de skola hafva sin gräns utåt, om vi
så få uttrycka oss, likasom de nödvändiga behofven begränsa dem inåt. Denna gräns är trefaldig. Först och [-främst är hvarje behof eller, hvilket här vill säga detsamma, hvarje yttring af lyx, fördömlig, hvilken kränker sedligheten. Såsom sådan bör förstås icke blott hvarje sådan, hvilken-]
{+friheten. Bröder+} i
sig sjelf har ett osedligt ändamål, utan äfven ett sådant öfvermått af [-lyxens njutningor att menniskans ädlare krafter derigenom kunna l\da skada. Pröfve menniskan sig sjelf!-]
{+Khein.»+} —
förmågan att kunna tåla njutningens rusdryck är hos olika folk, likasom hos olika individer, himmelsvidt olika. Allt beror här på det
andliga lifvets styrka
och
der denna går i
jemnbredd med lyxens utveckling, kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
