Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-Förhäller det sig nu så,-]{+händer, utan+} att
qvinnan både för sin egen skuld, för skolans och för barnens samt följaktligen äfven för samhällets i det hela bör deltaga i skolvården, så äro pligt och rätt {+lärorik
historia, om man ville förtälja sonettens lefnadsöden+} i {+Sverige allt-
ifrån Stjernhjelms tid+} och
med detsamma bestämda. Fattas då
blott, att qvinnan griper sig an med
att uppfylla denna pligt och att använda denna rätt.
Men det ligger, såsom förfäktarne af qvinnans overksamhet for allmänt väl med rätta påstå, en ovilkorlig tillbakadragenhet i qvinpans natur. Denna gör, att hon icke framträder offentligt utan att vara påkallad. Långt ifrån att vänta uppå det qvinnan skall sjelfmant framträda och
fordra rättigheter, der det gäller att uppfylla skyldigheter, har mannen alltså att inbjuda henne att deltaga i de
offentliga värf, i hvilka han, om han vill vara ärlig mot sig sjelf, måste erkänna sig behöfva qvinnans biträde. Han säger henne härmed icke en artighet. Han blott erkänner hvad som är en sanning, nämligen sin egen förmågas otillräcklighet att ensam utföra allt, der det gäller slägtets uppfostran. Han uppfyller blott en af sina vigtigaste skyldigheter, den, att för det allmännas väl lägga band på sitt egenkära öfrerskattande af sin egen förmåga samt oegennyttigt uppsöka
och
sätta i
verksamhet alla de krafter, som härvid kunna och
böra gagna.
Må man nu också, ifråga om qvinnans deltagande i
den offentliga skolvården, till en böljan endast tillkalla henne såsom biträde, det synes dock temligen gifvet, att det icke skall kunna stanna dervid. Sanningen måste taga ut sin rätt, och
sanningen i detta fall är den, att qvinnan förstår och
förmår bättre vårda
sig
om slägtets uppfostran, än mannen. Mannen skall i tidernas längd icke kunna undgå att
erkänna detta äfven ifråga om slägtets offentliga uppfostran, isynnerhet det yngsta slägtets, och
qvinnan skall sålunda en gång utan tvifvel intaga den fria, sjelfständiga verksamhet i detta fall, som
samhället af
henne behöfver och derför äfven skall af henne fordra.
Vi förstå mycket väl, att man för närvarande gema motsätter sig detta; lika väl som
man länge motsatte sig qvinnans tillträde till
alla slags befattningar, vare sig inom skolan eller andra verksamhetsområden. Men motståndet, huru starkt och stort eller
listigt i
orden det
än må vara, gifrer sig dock så lätt för sakernas tvingande magt och
för den bevisning, som
qvinnan i
handling lemnar. Alla
dessa
föreningar för h varjehanda nyttiga och välgörande ändamål, som q vinnorna i
senare tider ingått, och hvarigenom de verka för allmänt väl fullt ut så mycket som och
mer än den eller den offentliga, af
män styrda och [-förvaltade inrättningen, äro bevis, som tala ett språk, mot hvilket de-] der
vanans gamla invändningar, de må nu formuleras såsom bibelspråk eller såsom filosofiska auktoritets$atser, förmå intet. Qvinnan utöfvar ’ redan en
skolvård, mot hvilken många af man bestående skolråds verksamhet trader i skuggan såsom ett litet officielt sken utan lif och {+med evig lager.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
