Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-088-]{+sina skyddshelgon (livar+} och [-afhandlingens författare. Helt plötsligt och utan skönjbart sammanhang med det föregående framkastar nämligen hr Kosell under ett polemiskt utbrott mot Parker det påståendet, att-] en
rätt ställning till kristendomen icke låter förlika sig med bestridandet af »Kristi gudom» eller med »den moderna bibeltolkningen, som
vill göra Kristus till en blott men niska.» Man skulle kunna t önska att förf. funnit lämpligt anföra några skäl för
denna sin
åsigt, heldst som den uppträder i
bjert motsats till en temligen allmänt utbredd och, åtminstone enligt hvad den
sjelf anser sig ha bevisat, på bibliska intyg hvilande öfver-tygelse, den, att en rätt uppfattning af Kristi utsagor om sig sjelf icke låter sig förlikas med antagandet att
han
var Gud. Från bevisnings-skyldigheten frigör sig imellertid hr Rosell med ett: »Det 6kulle föra oss för långt ifrån vårt egentliga ämne att här ingå i
några exegetiska undersökningar.» I stället väljer hån den onekligen beqvämare utvägen, att högtidligen försäkra sina läsare att, derest
man
ej fasthåller »Kristi gudomliga natur», blir den
betydelse, Kristus fäster vid
sin person, »rent af obegriplig» —
»för oss åtminstone», såsom hr Rosell försigtigtvis tillägger. Och hvarföre blir den obegriplig? Jo, ty Kristus förklarar ju uttryckligen, »att endast i och
genom honom finnes tillträde till fadren, och
att den, som ser honom, han
ser ock fadren» o. s. v. Det är att
beklaga, att
förf. ej tagit någon grundligare kännedom om resultaten af
den der »moderna bibeltolkningen» mot hvilken han synes så ovänligt stämd; han skulle då måhända hafva besparat sig uppställandet af [-det absurda dilemma, han nu vill påtvinga oss: antingen måste Kristus, då han så kunnat tala om sig sjelf, ifråga om sin persons betydelse varit en ortodox luthersk teolog — »eller ock måste han hafva varit den störste svärmare, som verlden ännu hafver skådat.» Och vidare: hade förf. nogare betänkt, huruvida icke utsagon-] att
»all gudomens fullhet» bodde i Kristus, möjligtvis kan tillåta en [-annan tolkning, än den, medelst hvilken man ur detta apostoliska vittnesbörd med dess alltför ofta öfverhalkade, betydelsefulla tilläggord: kroppsligt (<ro»juaT«x«0$) söker framtrolla läran om »Kristi gudom», skulle-]
{+hänförelse, främmande for en frank, stämmer+} han
sannolikt hafva undgått att, såsom nu, komma i
strid med sina egna förutsättningar med den påföljd,
att
hans resonnemang, såsom vi med [-några ord skola söka visa,-]
{+förfäran. Sådana ting hafva för honom icke endast* afseende på lif
och död, utan+} på {+evigt lif och ständigt närvarande död». (Hepworth
Diion).
För+} alla
punkter upplöser sig i
motsägelser.
l:o. Filosofien bör och kan, enligt hvad förf. med rätta yrkar, icke låta sig nöjas med panteismens Gud, icke hos den
absolut fullkomlige antaga något blifvande, någon förändring eller utveckling. Nu innebär dock
den
ifrågavarande läran om »Kristi gudom» att Gud vid en viss tidpunkt blifyit, hvad Han förut icke var: menniska. Skulle än
detta Guds menniskoblifvande med något sken af
rimlighet låta
sig deduceras inom panteismen, synes derimot ingen filosofi, som {+äro tvungna att lefva+} i
Gud ser den evige, oföränderlige, i
tidlös fulländning allt i
sig inneslutande personen, kunna bekänna sig till läran om ett Guds öfvergående eller
förvandling till ett
annat väsende.
2:o. Kristendomen är, enligt hvad förf. å ena sidan framhåller, icke företrädesvis en teoretisk åsigt, utan ett
praktiskt, en viljan omskapande tro; å andra sidan åter binder han den sanna kristligheten vid
antagandet att Kristus var Gud. Kan nu detta antagande icke sägas vara en [-praktisk verksamhet,-] så
återföras vi härigenom till det teoretiska såsom till 8jelfva utgångspunkten« Ifråga om det
i kristendomen afgörande hänvisar oss förf. sålunda från det
teoretiska till det
praktiska, men från detta tillbaka till det
teoretiska: från tron såsom försannt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>