- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
191

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-ligt historiskt faktum, att det, äfven om man alldeles ser bort ifrån alla kyrkliga trosformler, är i och för sig-]{+yttrar grefve Moltke+} i
högsta grad förtjent af historieforskningens uppmärksamhet och af en belysning ur den verlds-historiska betraktelsens synpunkt. Det synes mig, att vår tids teologi borde känna sig lifligt manad att söka medverka till
genomförandet af
denna stora och svårlösta uppgift.

Vidare är det för vår tid ett trängande behof, att äfven menniskans själ göres till föremål för ett grundligare studium än
hittills, på det att man må vinna en noggrannare och fullständigare kännedom om menniskoandens natur och egenskaper. Härvid har psykologien en
stor framtidsuppgift att lösa. Förstår denna vetenskap att gå den rätta vägen och att riktigt handhafva de medel, hon eger till sina insigters ökande, skall hon sannolikt blifva i stånd att lemna oss de allra vigtigaste uppslag till ett
djupare och allsidigare begripande af vår religionsstifteres personlighet och af
kristendomens uppkomst och historia. Måhända är det psykologiska studiet just den väg, på hvilken Jesu i
sitt slag allenast&ende individualitet kommer att af [-oss allt’bättre och bättre begripas, och på hvilken väg vi sålunda skola under mensklig-hetens form återvinna och såsom en tryggad besittning fasthålla det sanna i-] den [-tro, hvilken folkens och så många troende individers religiösa instinkt omfattat såsom sitt högsta goda, i det-]
{+nämde granskaren+} de
i Kristus dyrkade den till menniska vordne Guden.

Slutligen bör, enligt min åsigt, teologien, såväl som filosofien, låta sig angeläget vara att uppdraga en bestämd gränslinie mellan naturvetenskapen och den rationella eller förnuftsvetenskapen. Dessa benämningar äro visserligen föga egentliga, ty den förra vetenskapen är ja ej förnuftslös och den senare får ej vara onaturlig. Men en skilnad dem imellan finnes dock och plägar betecknas med
dessa uttryck. Endast genom att skarpt fatta i sigte skil nåden mellan natur och förnuft lärer man sig inse att anden, och särskildt den sedliga friheten, omöjligen kan förklaras såsom en produkt af den yttre naturnödvändigheten. Från insigten härutinnan kan man då leda sig till rätta uppfattningen af menniskoandens förhållande till sin yttersta grund, den gudomlige anden, och af
det personliga förhållande mellan menniskan och Gud, i hvilket religiositetens väsende finner sin förklaring.

Ju mera teologien inom alla dessa områden tager sig till vara för att endast pocka på »tro» och att vädja till känslan, ju mindre hon söker medelst uppbyggliga talesätt beslöja de brister, som vidlåda hennes bevisföring, ju naturligare, förståndigare, menskligt klarare hon lägger sina skäl i dagen och utvecklar sina åsigter, desto mera skall hon kunna påräkna gehör och desto förr blifva i stånd att göra den kristna sanningen begriplig och antaglig för vår samtid.

Framför allt bör man ej förgäta detta: religiositeten består ej i
vetande och det religiösa lifvet är ej afhängigt af vetenskapen, icke ens af teologien. En okunnig bonde kan vara en mycket religiös menniska, en lärd teolog kan vara ganska irreligiös. Understundom äro just de otrogne, de 8. k.
kättarne, djupt religiösa naturer, långt mera än den ortodoxa kyrkolärans tjenare. Apostlarne voro alla svage i vetandet, men starke ,i tron. Stiftaren af vår religion hade under hela sitt lif att kämpa företrädesvis mot fariséerna, och dessa fariseer kunna i alla afseenden betraktas såsom den tidens ortodoxa teologer, hvilka i trots af
sin ortodoxi blifvit främmande för religionen i dess renhet och sanning. På den kyrkliga dogmläran ligger ingen afgörande vigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free