- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
193

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-På vcrldshistoriens skådeplats uppträdde nu de germanska folken-]{+”Nyrationalismen”+} och
kommo i beröring med
kristendomen, hvilken af [-dem uppfattades från en ny sida. Germanerna delade ej den judiska Messias-tron; de väntade ej någon Kristi återkomst till jorden. De kände sig kraftiga nog både att hjelpa sig sjelfva och att genom egen mannakraft besegra romarne. Äfven läran om Kristi gudom verkade snarare frånstötande än tilldragande på-] det
germanska sinnet. De fleste af de ifrågavarande folken anslöto sig till en början till den arianska uppfattningen af kristendomen, hvilken skarpt betonade åtskilnaden mellan Kristus och Gud, och framstälde Kristus visserligen såsom en
gudalik menniska, men icke såsom gu iamenniska i egentlig mening. Men livad som inverkade på germanerna till förmån för kristendomen, det var i synnerhet Kristi sedliga renhet och
höghet, som gjorde ätt de i honom sågo en frälsare från synden, samt derjemte kristendomens magt såsom en källa för
bildning, en kulturprincip, som nu ingått förening med den antikt romerska civilisationen, och hvars andliga öfver lägsen het öfver den icke-kristna odlingen gjorde ett djupt intryck på de germanska barbarerna, och slutligen tron på Kristi undergörande förmåga och på de underverk, som berättades hafva blifvit utförda af honom. — [-Ännu i dag är den kristna sedligheten en verksam kraft, om ock i andra former än fordom, men .derimot-] har [-tron-]
{+allmänhetens uppmärksamhet riktats+} på
underverk blifvit betänkligt rubbad i sin grundval, alltsedan den moderna kulturen börjat beträda de nya banor på hvilka kyrkan motsträfvigt vägrat att vara honom följaktig. Under verkst ron har för närvarande alldeles ingen magt öfver tänkesätten inom kristenheten. Ingen hoppas numera sjelf fä bevittna ett
underverk, ingen tänkande sätter tro till de rykten om underverksmessiga tilldragelser, som äfven i
våra dagar en [-och-] annan [-gång uppdyka. Helt annat var förhållandet-]
{+öfverraskning; främst bland de ämnen,+} i [-forntiden-] och [-under medeltiden. Då béhöfde menskligheten tron på underverk-] för
att öfverhufvud blifva i stånd att tro; nuförtiden misstror
man
den tro, som företrädesvis söker stödja sig
på underverken.

Under hela medeltiden utöfvade ej något annat ett
så djupt inflytande på den romanskt-germanska kristenheten, som den
kyrkliga hierarkiens magt och herrlighet. Den romerska verldskyrkans storartade byggnad, gudstjenstens prakt, det
högre presterskapets anseende och bildning, påfvedömets upphöjdhet, ordenslöftena och det
fromma klosterlifvet — alla dessa momenter blefvo
en
öfverväldigande auktoritet för lekmannaverlden. Lekmännen trodde, emedan kyrkan lärde så och så, emedan hierarkien med oantastlig, oimotståndlig öfverlägsenhet fordrade att
de skulle tro just på det {+kyrkliga
stillaståendets målsmän låtit sig aftvingas motpartiets erkännande
såsom krigförande makt,+} och {+samtidigt härmed förbereder man,
vill+} det
sättet. — Äfven detta förhållande har numera undergått en förändring. Om ock kyrkan fortfarande åtnjuter ett
ej ringa anseende, så är dock den {+framryckande fienden.
Alla den ortodoxa stridskonstens kända utvägar — de häftiga
anklagelserna, det bittra, skadelystna förtalet, svärtandet+} af
den moderna bildningen uppfostrade samtiden ingalunda sinnad att blindt följa hennes fingervisningar. Vår tids bildning går sina egna vägar
och
tillbakavisar den ledning, som erbjudes henne af
hierarkien, hvars åsigter och [-sträfvanden temligen allmänt anses tillhöra en föråldrad ståndpunkt.

Reformationen, som bräckte den romerska kyrkans auktoritet, upphöjde i stället bibeln till afgörande norm i trosfrågor. Hvad som stod att läsa-]
{+låtande+} i
den heliga skrift, det borde man äfven tro; hvad som derimot ej öfverensstämde med »Guds ord», borde förkastas, om
ock hela den kyrkliga traditionen betygade dess sanning. —
Ieke heller bibelns myndighet är i
våra dagar densamma som under 16:de eller 17:de århun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free