Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-delen tilldelades armén mot Norge samt deltog-]{+■ I en sådan stund jag vågat,
1 Med min lyra uti hånd,
Tyst, som älskaren, mig smyga,
Att+} med
densamma i 1814 års norska fälttåg. Första bevaringsklassen räknade då
ungefar 13,000 man approberade; genom befolkningens tillväxt har den sedermera uppgått till 20,000.
Om bevaringsinrättningen allenast varit afsedd att [-ersätta i krig lidna förluster, då hade den fullkomligt motsvarats af den lindring, som bereddes genom rot- och rusthållarnes befrielse från rekryterings-skyldigheten under krig. Det hade då varit detta mot detta. Men när den ytterligare afsåg indelta arméns förökande samt beväringens öfvande for detta ändamål-] i
fred, då måste man verkligen anse den såsom
en
ny utskrifning såsom ett bestämdt intrång i rot- *och rusthållarnes rättigheter, hvilket desse visserligen, för så vidt de
kunde göra sin röst gällande, på ett [-fosterländskt-]
{+mer medelbart+} sätt
underkastade sig, men som
derföre ingalunda befogade till ytterligare intrång, åtminstone icke
utan motsvarande lättnad eller lindring.
Ett sådant ytterligare intrång skedde dock vid 1856—1857 års riksdag, då beväringsexercisen ökades från 12 till 30 dygn samt fördelades på tvenne år, hvarigenom äfven marschtiderna fördubblades 1 friskt minne torde dock vara, att
detta genomdrefs trots dåvarande bondestånds enhälliga vägran och oaktadt dess lifliga protest Och i allenast obetydlig mån motsvarande den
ökade bördan kunna de lindringar anses, som
under sednare tider blifvit dem beredde, nämligen mötespassevolansens och furageringspassevolansens upphörande (1841 och 1858), äfvensom befrielsen från beklädnadsbidrag (1858), förutom några mindre lättnader för rusthållarne.
Man har försökt försvara det ingrepp i rot- och
rusthållares rätt, , som skedde genom 1812 års beväringsförfattning dermed, att {+densamma förbjöd honom att ohöljd sätta ut sitt eget
jag, då det gälde att teckna så ömtåliga ting som det unga hjer-
tats första gryende rörelser. Att imellertid+} den
ökade krigsbördan i
lika måtto träffade alla rikets folkklasser samt icke de förra allena. I detta hänseende må dock anmärkas, att, så länge legan och
friköpet qvarstått, d. v. s. värnepligten ej blifvit attmån, så länge har nämnde utskrifningsbÖrda nästan uteslutande hvilat på [-de fattigare folkklasserna.
Vidare kan man sätta-]
{+ett högst storartadt sätt,+} i
fråga, huruvida icke, om full rättvisa skolat ske, öfriga folkklasser egentligen borde hafva haft en ökad be-väringsskyldighet i
förhållande till
rust- och
rotehåUare, på [-krono–]
{+en skådebana; men detta fragment är likvisst så väldigt+} och
skatte åtminstone. Af ofvanstående utredning hafva vi sett, huruledes adelns (särdeles det
ypperliga frälsets), presterskapets och [-borgareståndets på-]
{+oupphunnet i vår litteratur. Ämnet till denna dikt, som kom ut
uti+} den
urgamla värnepligten grundade forpligtelser, dels före och dels efter
det yngre indelningsverkets införande förminskades till
en obetydlighet, jemförelsevis med
rot- och
rusthållarnes, hvilka derimot alltid {+blifva för menniskor outransakligt; men+} med
stränghet utkräfdes och
imellanåt olagligen ökades. Äfven nya samhällsklasser hade tillkommit, hvilka icke alls hade någon känning af
värnepligten. Missförhållandet jemnades visserligen i någon mån genom extra roteringen, hvilken likvisst allenast var en förplig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
