Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-mycket dessa öfningar skalle behöfva förlängas, så blir minimum den sammanlagda öfningstid, som förefinnes i Schweiz — hvilket land,-]{+frågan svara nej, och, betrakta vi Malmström blott+} såsom
bekant, har de kortaste öfningstiderna i
Europa — nämligen 100 till 120 dygn för infanteriet samt betydligt mera för de öfriga vapnen och för allt befal. Detta minimum kan imellertid blott {+skald. Han är
redan en klar tänkare och djup forskare+} i
sådant fall anses tillräckligt, om
de ordinarie öfningarne föregåtts af ändamålsenliga militåröfningar i
skolorna, hvarigenom ungdomen ständigt erinras om dess skyldighet att [-försvara fäderneslandet samt erhåller en förberedande krigsbildning, samt-] om
skjutfärdigheten, som är en
bland krigsbildnin-gens vigtigaste delar, förvärfvas fore och bredvid de
taktiskt militära öfningarne, hvilket återigen blott
synes kunna ske, om målskj utningsöfnin-gar, liksom i [-Schweiz, blifva-]
{+sär att verka hvar för sig, så snart lifvets hårda nödvändighet
kallar förståndet till+} ett
allmänt och
af alla klasser deladt folknöje.
Uppfyllas dessa oundgängliga vilkor för {+enstaka, lyckliga, snart flyende ögonblick
framstrålar snillet åter i sin obrutna klarhet, på+} en
folkbeväpnings införande, då synes denna krigsförfattning blifva tillräckligt stark för ett kraftigt försvar i eget land, särdeles
med
det. läge och
af den
beskaffenhet som
Sverige. Och då kunna äfven öfriga skäl, som, {+försedd+} med
eller utan orsak, anföras mot stamprincipen, göra sig gällande, t. ex. att en stående armé, huru den
än må vara sammansatt, aldrig upphör att
vara farlig för
folkfriheten och framåtskridandet, att en
sammanblandning af stam
och
beväring i militäriskt hänseende ej är fördelaktig, att
inom en stående armé alltid utvecklar sig
en viss kastanda äfvensom pedanteri i
öfningarne in. m. d.
Imellertid är icke tillräckligt
att
man vill en
folkbeväpning, utan man måste äfven hafva fullkomligt klart för {+hvilken han fann att hans eko-
nomiska ställning var ett alltför vacklande underlag. Malmström
hade måst skuldsätta+} sig,
huruledes densamma bör vara organiserad, äfvensom huruledes öfvergången från den
närvarande krigsförfattningen, hvilken
med så
många länkar ingriper i bestående förhållanden, skall verkställas.
Grundvalen för hvarje krigsförfattning, den må vara af hvad beskaffenhet som helst, är det mått af ekonomiska uppoffringar, som
nationen kan underkasta sig. Detta är det gifna förhållandet i eqvationen, från hvilket alla andra måste uträknas. Gränsen för dessa uppoffringar ligger i hämmandet af nationalvälmågans utveckling. Jemförande statistiska beräkningar utvisa, att Sverige för sitt försvar visserligen, om man räknar efter den absoluta siffran, betalar mindre än de flesta andra länder, men om man räknar efter dess tillgångar och utvecklingen af dess nationalvälmåga, sådan densamma kan anses uttryckt genom
befolkningens täthet, budgetens storlek och
det sammanlagda värdet af in- och
utförseln, förmodligen anstränger sig mera än de flesta andra länder. Och den slutsats man häraf kan draga, är att Sverige, som {+dock 1856 hugnades med extra ordi-
narie professors titel, stod i sjelfva verket öga+} för
närvarande årligen bekostar 13 till 14 millioner för landförsvaret och 5 till 6 millioner för sjöförsvaret (indelningsverkets i budgeten icke synlige kostnader inberäknade), sannolikt uppnått den gräns i af seende på uppoffringar för sitt försvarsväsende, utöfver hvilken det ej kan gå, utan att nationalvälmågans utveckling på ett betänkligt sätt hämmas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
