Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-europeiska förhållandena. Moms visar, huru folket är nedtryckt af skatter, han omtalar, huru en hop-]{+densamma fans qvar ofördunklad; men den kunde aldrig såsom
vi se+} af
adliga lättingar underhåller en
här af sysslolösa drängar, huru åkerbruket är
forstördt, huru prelaterna utarma folket och munkarne samla allmosor såsom tiggare. Han anfaller bruket att
använda dödsstraff mot tjufvar och
visar, att lifvet ej är i värde lika med
en viss bortstulen summa penningar. Han motsätter sig {+icke skrämda+} i
allmänhet den onaturliga grymhet, som lät dödsstraffen åtföljas af upprörande stympningar. I allt detta förråder sig den ande
af
humanitet, som
lifvade Moms; man förnimmer den
nyare tidens vingslag. Slutligen bryter han löst mot eröfringsraseriet och förkunnar fredens fördelar. Han väljer Frankrike som
mönster för en i [-eröfrings-politiken fången stat. Till sist gisslar han furstar och konungar, hvilka söka utpressa ur folket det sista öret och ej det ringaste fråga efter folkets förmåga att bära bördorna. »Men det anstår ej den kungliga värdigheten att herrska öfver tiggare, utan fast heldre öfver rika och lyckliga undersåter». Dock, det vore fåfängt att söka förmå jordens mägtige att ändra sitt uppföraude. De skulle vara döfva för förnuftets röst, och-]
{+hans portfölj. Denna gripande sång lyder på följande sätt:
Tungt+} det
vore nästan klokast att athålla sig från allt tal om de allmänna angelägenheterna.» Huru skulle väl sådana ord kunna vinna insteg i
bröst, hvilka på förhand äro intagna af
en alldeles motsatt åsigt? Bland vänner och i förtroligt samspråk är
visserligen denna art skolastisk filosofi ej så oangenäm; men i
furstames rådslag, der stora saker med stor magtfullkomlighet utföras, passar hon ej»1). Man måste sjelf läsa Morus, för att
rätt uppfatta den bitterhet, med hvilken han på sitt sköna och
lugna romarespråk utfar mot tidens missbruk och
mot dem, för
hvilka det var en fördel att bibehålla dem. Ädlin-game och
abboteme få sin
beskärda del af
förebråelser, och
en ädel harm, en libera indignatio röjer sig öfverallt. Men nu frambryta de kommunistiska åsigtema. »I sanning, min
Morus», säger Raphael Hythlodæus, »det tyckes mig, att öfverallt, der enskild egendom finnes, och
der alla mäta allt efter penningevärde, der kan det ej hända^ att det med staten står väl till, så framt den ej
tilläfventyrs tror att allt står väl till der, hvarest allt godt tillfaller de sämste eller der, hvarest alla egodelar äro lemnade åt ett fåtal menniskor. När jag [-då betänker, huru väl allt-] är [-inrättadt-] i
Utopia, der,lagame äro så få och allt så väl skött, att både förtjensten har sin
lön och alla hafva god råd på allt, då blifver jag
blidare stämd mot Plato och undrar mindre öfver att han försmådde att stifta några lagar för dem, hvilka ej först och främst ville antaga egendomsgemensamhet. Den vise fann, att
endast ett
medel gåfves till allmän välfärd, det nämligen, om en allmän jem-likhet påbjödes, något som
säkerligen aldrig kan komma till stånd der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
