- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
232

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-Det sista kapitlet i boken handlar-]{+särskilda verksamhetsfält, om den ståndpunkt vår svenska statistik
intager samt+} om
religionsbruken, och
är för [-den tid, på hvilken det skrefs, synnerligen märkvärdigt Alla religioner äro på ön tolererade; i somliga städer tillbedes solen,-]
{+hennes utarbetning+} i {+jemförelse med+} andra
månen, och somliga tillbedja någon förgudad menniska. Men den största delen af innevåname egnar
sin
vördnad åt en enda gudom, som
icke är
de
föregående lik, ett okändt, evigt, oändligt, outsägligt väsende, som
är höjdt öfver mensklig fattning, men i veriden immanent. Detta väsende är »alltings början och
slut.» Med gemensam benämning kallas det Mythras; men olika föreställningar herrska om dess egenskaper. Kristi lära har på
ön slagit rötter, först förkunnad genom dit anlände främlingar;
hon {+måtte på ett, om icke oöfverträffligt, likväl tillfredsställande sätt
uppnå sin så maktpåliggande och vidtomfattande bestämmelse. Man
märker lätt, när man genomläser författarens väl betänkta kritik
och förslag, att man+} har [-blifvit innevånarne kär äfven derföre,-] att
de anse stiftaren hafva hyllat åsigten om egendomsgemen-samhet. I afseende på kyrkoförfattningen råder det stark strid på ön, huruvida présterne alltid måste ordineras genom särskild invigning af förmän, eller de af församlingen kunna väljas. Utopienseme synas dock luta åt den senare meningen. Ingen medborgare får smäda en
annans tro; jemväl om en
kristen tillåter sig sådant, följer landsförvisning1). Hvar och
en får
visserligen
söka att på
fredlig väg öfver-tyga andra om sin religions företräden; men hån och
våldsamheter äro förbjudna. De rena ateisterna kunna ej fä några statsembeten; men {+ock känner+} de
lida intet annat straff.

Utopienseme tro, att
de dödes andar skåda de lefvandes förehaf-vanden, och
söka derföre, likasom i förlitande på dessa osynligt närvarande skyddsmagter, att desto ifrigare uppfylla sina pligter. Pre-sterae predika en religion, som lämpar sig {+dessa till godo, allt under
det han vill aflägsna dess ofullkomligheter och bana väg+} för [-alla-]
{+’förbättringar. Visserligen lära i landsändarna klagomål vara
vanliga nog öfver+} de
olika bekännelserna, en tro på ett okändt väsende, af hvars magt allt beror. — Man måste beundra dessa idéer om religiös fördragsamhet, dem Morus i
sitt sällsamma arbete antyder midt i
förföljelsernas och vantrons» tider, på samma
gång man naturligtvis ej kan annat än anse den religion, presterae i det
landet Utopia sägas förkunna, vara alltför abstrakt, för {+dem, som blott hafva+} att {+afgifva eller
samla de enstaka primäruppgifterna, förefalla nog enformiga, men
vi+} kunna
tillfredsställa individens djupa frälsningsbehof. Dessa senare kände dock bokens författare sjelf ganska djupt

Den första och [-sista dagen i hvarje månad firas helig; men vid inga religiösa fester finnes i templet någon gudabild uppställd. Härigenom får-]
{+nyttiga resultat, hvartill byrån redan ledt den svenska stats- och folk-
kunskapen, och till detta verk, bör äfven aflemnaren af primär-upp-
giftema känna+} en
hvar frihet att
tänka sig gudomen under hvad skepnad han vill. Vid de högtider, hvilka vid månadens slut begås, bekänna, innan gudstjensten börjar, hustrurna för
sina män och barnen för [-föräldrarae sina fel, och gå sedan försonade i templen, der Guds lof sjunges och samtlige närvarande prisa den Högste, derföre-] att
han låtit dem födas i [-det bästa-]
{+jembredd med andra folk på reformernas väg.

En öfvertygelse utbildar sig framför allt hos läsaren+} af
alla länder och samhällen, hvarpå bönen om
en lycklig död afslutar det
hela.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free