Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-sig sjelfva för britter, vare sig att de blifvit födde i Amerika dier invandrat dit.
Så är icke förhållandet numera. I och-]{+kant+} med
de nordamerikanska staternas frihetsförklaring inträdde en förändring i detta afseende. Nu blef utvandringens mål icke mera en
koloni, utan ett nytt fädernesland. I böljan var dock emigrationen ganska obetydlig. Franska revolutionen och de derpå följande stora krigen lade så godt som [-uteslutande beslag på det allmänna intresset Af-] den
förra hoppades folken en lättnad i sin ytterligt betryckta ställning, i de senare voro alla Europas nationer så invecklade,
att
deras såväl andliga som materiela krafter togos så godt som uteslutande af
dem i anspråk. Men då år 1815 den »heliga alliansen» lade sin blytunga hand på den europeiska verlden och det blef lugnt lugnt som på en kyrkogård, då började det
oroliga, verksamma sinnet i denna gamla verld varsna det
nya lifvets stjerna, som
lyste i vester. På 1820-talet böljade utvandringen i dess moderna betydelse taga fart. Den steg öfverhufvudtaget från år till
år i alla
Europas länder, isynnerhet i Storbritannien och
Tyskland. Åren 1848-—1854 nådde den sin största höjd, måhända öfverträffad blott under de allrasenaste åren. Medan t ex. Tyskland på de 26 åren 1819—1845 utsände tillsammans
700,000 emigranter till Amerika eller
{+statsmannen skola+} i
medeltal 26,923 pr år, företer samma land på de 16 åren 1845—1861 en utvandraresumma af ungefär 1,700,000 (enligt O. Hiibner), hvaraf på de fem åren 1851—1856 komma icke mindre än 864,230 personer. Årliga medeltalet från 1845 till 1861 blir således för Tyskland allena 100,000 individer. Den europeiska menskligheten började omsider inse, att Amerika var ämnadt att i den verldshistoriska utvecklingen spela en annan och högre roll än den af
en Europas koloni. Hvad som i den nya verlden, i dess kraftiga, mångskiftande kulturlif trädde den dit anlände utvandraren till mötes, det var icke endast
och allenast ett aftryck af
det gamla välkända europeiska lifvet, utan något vida mer — det var ett nytt uppslag i
det civiliserade lifvets väsende och sätt att
verka. Just detta nya lif lockade otaliga, vi
vilja icke säga äfventyrliga, men oroliga, missnöjda lynnen. Det nya, obekanta har ju alltid sitt behag — och
år deijemte dess uppspårande förenadt med faror, arbete och
försakelser, så blir saken ofta ännu mera lockande för
kraftfulla sinnen. Det är icke
heller ur någon synpunkt »dräggen» af
sin befolkning, som
Europa sändt till Amerika, om man just icke heller kan säga att {+äfven
för vår del söka att efter bästa förstånd besvara en fråga, som
för+} det
varit »gräddan».
Det mest betecknande draget hos den moderna folkvandringen, ty så må den väl kunna kallas med anledning af [-de uttrycksfulla siffror-] den
företer och för
hvilka vi längre fram skola redogöra, är dess karakter af, så att
säga, individualitet. Val vandrar man äfven i våra dagar ut
i
stora massor, men det är städse det individuela beslutet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
