Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-med* 1866 utvandrade-]{+tryggt för hvarje angrepp+} frän
Storbritannien 6,106,392 personer. Af dessa begåfvo sig till engelska kolonierna i Nordamerika 1,286,020, till Förenta Staterna 3,758,789, till Australien 929,182 och [-till andra länder 132,401. På årtiondet 1851—1860 kommer icke mindre än tredjedelen af denna imponerande summa, eller 2,287,215 personer. Åren 1851—1854 figurera med öfver 300,000 utvandrare årligen. Hvad-]
de
skilda nationaliteterna vidkommer, fördelade sig från 1851— 1860 utvandrareantalet från Storbritannien sålunda:
Engelsmän.............................. 620,401.
Skottar................................ 173,817.
Irländare................-............ 1,106,500.
Främmande.............................. 189,955.
Okända :.............................. 196,532.
Summa 2,287,205.
/
. Man ser af allt defta, att
Irlands insats är hufvudfaktom i nu anförda siffertal. Utvandringen från detta beklagansvärda land gick och går förnämligast till norra delen af Förenta Staterna Sålunda gingo under åren 1835—1855 från Irland 2,323,312 utvandrare till Förenta Staterna, men endast 729,982 till britiska Nordamerika eller i
medeltal årligen ungefär 158,000 menniskor på en
just i följd häraf sjunkande totalbefolkning af under denna period ungefär 8 till 5 millioner. Från år 1841 till år 1861 utgjorde minskningen i Irlands befolkningssiffra 30 procent. Äfven vid dessa siffror kommer det största antalet emigranter på de
första åren af femtiotalet. Historien lemnar aldrig en oförrätt
på
längden ohämnad. Den engelska styrelsens religiösa ofördragsamhet har [-burit sorgliga frukter-] i
Irland. Den oerhörda utflyttningen och fenierrörelsen äro de
mest synliga resultat af ett från början föga samvetsgrannt förfaringssätt. Och hvarje tänkande men-niska måste, trots all den [-aktning man-] är
skyldig det kulturbefordrande britiska snillet, dock medgifva, att England gjort ett ofantligt missgrepp i behandlingen af Irland och dess
nationalitet. England har på
intet vis lyckats i sitt bemödande att [-sammansmälta-] den
irländska nationaliteten med den
anglosachsiska, att, som {+derförutan icke skolat få sina tankar
riktade åt det hållet. Och de äro icke få, för hvilka kriget måste
vara en lockelse. Den ärelystne ser deruti ett medel för hastig
uppkomst. För+} det [-någon gång heter på kabinettspolitikens kallt hjertlösa språk, låta »den lägre racen gå upp-] i {+allmänhet äfventyrliga lynnet har kriget alltid
något tilldragande. Lättingen, hvilken tryckes af arbetets möda,
finner i kriget+} den
högre». Den lefrande, besjälande, mångfalden till enhet förknippande ande, som ligger till grund för
nationaliteten, låter sig {+till karakter eller ekonomi
ruineradt! Alla dessa kategorier skola söka andra utvägar, —
spelhusen, vinglerier etc. — om de+} ej [-så lätt förqväfvas. Väl har det engelska språket-] blifvit
det för-herrskande äfven i Irland, men ett folks andliga egendomlighet är
rotfästad äfven
i
annat
än i språket. Derföre är {+i allmänhet en högröstad minoritet, och om
den förmår — hvad som sällan brukar vara svårt — att göra sig
hörd genom fantastiska poeter+} och
förblir Irland, såvida icke
stora medgifvanden i
en snar framtid komma att göras från engelsk sida, Englands Achilleshäl —
Englands Polen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
