Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-sinnet för * det psykologiskt verkliga, hvilket i alla sina skiftningar dock blir ett medel för idéens taktfasta utveckling, är det, som åt .Bjørnsons poesi förlänar dess styrka. Och hvad vetenskapen ang&r, hafva Bacos sköna ord: »endast som barn kommen J in i himmelriket; endast derigenom, att förståndet såsom ett barn undervisas-]{+icke kan bestå! Måste icke redan tillvaron+} af
erfaren-heten, kommen J till herravälde öfver det verkliga» — ej någonsin förut satt så mögtiga, undersökande krafter i
rörelse, som i
den tidsålder, i hvilken vi lefva. Men denna starkare fart mot verkligheten ställer på hvarje område frågor
till
tanken, som den
omedelbara erfarenheten aldrig är {+republikens bestånd+} i
stånd att besvara. Efter att under loppet af [-ett långt lif hafva arbetat sig igenom alla vetandets och tänkandets regioner, efter att hafva byggt sig mägtiga utanverk i-] en
hel serie undersökningar, hvilka alla bero på den innerligaste vexelverkan mellan den filosofiska forskningen och fackvetenskapens resultat, har författaren omsider i Grundideernas Logik I, som för
sig är ett
afslutadt helt, rest det första tornet af {+tyskarne ockuperade franska provinserna.
— I Petersburg börjas inför vederbörlig domstol ransakuingarna
i den Netschajewska processen rörande+} den [-borg-] på
tankens fjell, derifrån han bjuder samtiden sin, af tidens egna kraf bestämda, åskådning af tillvarons grund förhållanden.»
För att
nu leda [-sig fram-] till
denna åskådnings kärnpunkt, åt hvilken allt det öfriga hos förf. är ämnad t att utgöra ett fast underlag, ger hr Rud. Schmidt följande utveckling af
prof. Nielsens lära om filosofien såsom »en vetenskap om
hvad som kan vetas»:
»Om någon påstode, att
malmen i
bergen, stenarne i hafvet och snön på
{+sätt andra kammaren vid förra riksdagen beslutit.
Den 23 Juli afled i Carlskrona f. d. öfversten grefve Pehr Georg
Sparre (född d. 4 Maj 1790), författare till värdefulla romantiska
skildringar ur fäderneslandets historia.
D. 1—10 Augusti. Charles+} de
otillgängliga fjellen icke kunde vara till, så framt icke ett öga såge dem: så skulle man säkert mena, att det ej stode rätt till {+Frankrikes
utrikesminister. — Inom nationalförsamlingen framstå numera följande
partigrupperingar: 1. Föreningen Réservoirs, konungsk och katolsk
höger,+} med
hans förstånd. Icke destomindre går författarens verk just ut på
att uppvisa, att intet som helst kan vara till, utan för en subjektiv uppfattning, hvilken bestämmer det såsom det,
som
är till. Frågar man [-nu: huru vet han det? så’ blir svaret: han vet det just genom sin undersökning-]
{+börja kriget på nytt, icke mot Tyskland, utan mot tyska regeringen —
ett revolutionskrig, öppnadt+} af [-vetandets eget väsende, i det han påvisar-] den
deri ingående dubbelheten, hvilken måste vara densamma i hvart och ett medvetande, också i ett
gudomligt. Denna dubbelhet består i
ett vetande af sig sjelf förmedelst ett vetande af
annat och {+politiska rättigheter,+} ett [-vetande af annat förmedelst-]
{+arbetets krig mot kapitalet,+} ett
vetande af sig sjelf. Endast i och genom denna dubbelhet inser vetandet sin begränsning I djurets medvetande inser vetandet icke sin begränsning; för snigeln har tillvaron inga gåtor, ty blott det är till, som snigeln för sig objektiverar, och det är till blott så, som den objektiverar det. Nu är det märkliga just detta, att, i det att det menskliga vetandet fattar sig sjelft såsom ändligt och begränsad t, fattar det i [-och med detsamma-] sin
princip och
i principen sin oändlighet. Håller du upp en spegel framför ett föremål, så finnes föremålet till, vare sig [-spegeln krossas eller icke: detta är den menskliga subjektivitetens förhållande-] till
tillvaron. Men lika litet som du kan tänka föremålen utanför rummet, lika litet kan du tänka dem utanför vetandet, väl att märka: det gudomliga vetandet. Och då vetandet, i följd af dubbelheten i dess princip, icke
kan tänkas utan en
vetande, så måste äfven det gudomliga vetandet vara uppburet af subjektivitet. — — — — Författaren vänder sig här polemiskt mot det materialistiska uppfattningssätt, som utan
att någonsin hafva undersökt vetandets förhållande till de fakta, det uppfattar, i uppblåst säkerhet på [-sitt vetande om fakta, vill låta dem förklara sig ur sig sjelfva. Men han vänder sig ej mindre polemiskt mot de förment-]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
