Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-oläklig,-]{+skarpa, träffande tankar och djupt kända lifserfarenheter synts så
påfallande,+} att
den aldrig mera kunde helas. Så skedde då en brytning med alla tidens magter, en brytning för trons skuld i menighetens namn; det
kom till kamp, inspirerad kamp för lifvets rätt, för andens ljus, »for Gaaden i det
Guddomsord, som
skaber, hvad det nævner, som
fylder Dale trindt paa Jord, og Klipperne udjævner.» Det gällde ej att gå [-på ackord med den formella upplysningen, smycka sig med förnuftets skönheter och fä sig en gloria genom att anbefalla en ny medelväg; nej, medelvägstiden var förbi: det gällde-] att
bryta igenom. Hade uppgiften varit att på ett sinnrikt, för {+sig granska+} de
bildade behagligt sätt insmuggla ett q van tum satis af {+dessa
sånger, vilja vi för enkelhetens skull i allmänhet, blott med några
få afvikelser, följa+} den
gamla tron utan att stöta det
nya förnuftet: då skulle en
smakfull, oratorisk sammansmältning af
mycket subjektivt med något objektivt, litet mystik och litet filosofi, litet Johannejs och litet Jakobi -liafva varit fullkomligt tillräcklig. Men här var fråga om något mera; det gällde just att icke glida öfver ojemna ställen, utan trycka på plogen och plöja så
djupt, att det
spirande sädeskornet kunde slå rot och menigheten se sin
fruktbara grund med de
heliga källorna. Den upplysta tidsåldern menade nu visserligen, att ett återuppväckande af fädernas enfaldiga tro var en lika stor folklig omöjlighet som vetenskaplig orimlighet; men den upplysta tidsåldern misstog sig. Den
gamla tron stod upp »som Ax i Vang, som
Mai i Bøgeskove»; den stod verkligen upp igen till allas förundran. En påskmorgon — ja, huru obegripligt! — en påskmorgon gaf den döda lif, »en Paaskemorgen kom og tog — det sorte Kors fra Graven.»
Den klarhet öfver de religiösa stridsfrågorna och den [-pålitliga vägledning vid deras lösning, hvaraf vi i vårt eget land hafva behof, fullt lika mycket-]
{+rysning,+} som
i Danmark,. står helt visst icke heller hos oss att vinna på
det håll, der man bjuder oss
på
»litet mystik och
litet filosofi» och spiller krafter i gagnlös äflan att lappa en ny klut på ett gammalt kläde. Föga uträttar man för den [-nya tidens kraf endast genom det känslosamma sysslandet med omstufningen-]
{+känsla,+} af
det gamla; ty — för att tala med prof. Nielsen i hans inledningsuppsats — först der skola »massorna samla sig, der de ana en
tanke»; der »lyssna de till
ordet, skönja ljuset, tränga sig fram att helsa frihetens dag.» Gerna ville vi i den
nye stridsmannen For Ide og Virkelighed se en budbärare om annalkandet af denna »frihetens dag»; håller han
stadigt ut i [-striden för-] den
sanna ttron mot den förvända, då skola äfven vi kunna instämma i yttrandet: »Vår Herre har behof af Danmark.» För våra danska läsare är [-det ej obekant, att den kamp mot den teologiskt-ortodoxa kristendomsuppfattningen, till hvilken prof. Nielsen gifvit signalen-] i
Danmark, redan sedan en {+alldeles ny
melodi på den gamla medeltida folkdiktens strängar, icke men-
niskans försåtlige fiende, sagans naturandar, de små elfvorna, alf-
varne, äro icke+} längre
tid lifligt fortgått i Sverige, och
de känna, hvilken
ställning vår tidskrift i denna strid intagit. De skola då äfven fatta, att vi — om vi ock i mycket
skilja oss från prof. Nielsen — likväl glädja oss öfver alt ifråga om »det afgörande» på vår sida finna denne väldige bundsförvandt,
och {+derföre kan sjelfva elfvadrottningen, som uppenbarar för pilten,+}
att
vi ur denna omständighet hemta nytt stöd för
vårt hopp, att [-på-] det
maningsrop, som
nu inom de skandinaviska landen höres ljuda samtidigt från söder och {+vemodigt klangfull,
att densamma+} i
norr, snart skola besannas den norske skaldens ord:
»Engang, jeg ved, vil det rékke frem
Over de höje Fjelde In
C. v. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
