Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-och lust till egna efterforskningar böra vika, s& snart-]{+O du min Gud! nar hjertat klappar,
Och hela veriden se’n+} det
heter: »Rom har talat; saken är afgjordl» Inom alla katolska länder satte sig romanismens vapendragare i rörelse för att redan på förhand hos massorna inskärpa nödvändigheten af ett förtroendefullt lyssnande till det
blifvande konciliets domslut öfver samtidens religiösa splittringar. Yttersta grunden till
dessa splittringar anse de påfligt rättrogne böra sökas i
den vidtutgrenade riktning inom det moderna kulturlifvet, öfver hvilken Pius IX uttalat forkastelsedomen i
sin ryktbara encyklika af d. 8 Dec. 1864, der han under den
gemensamma benämningen »naturalismen» fördömer alla de
villomeningar, hvilka gå ut på inskränkandet
af
kyrkans herravälde öfver individerna och folken. Den en-cyklikan åtföljande katalogen (Syllabus) meddelade en detaljerad förteckning öfver dessa nutida kätterier, 80 till antalet, grupperande sig i [-10 hufvudafdelningar: absolut rationalism, moderat rationalism, in-differentism, socialism samt »hemliga föreningar och bibelsällskaper», irrlärorna rörande kyrkan, staten, moralen, äktenskapet, rörande påf-vens veridsliga magt samt slutligen: den moderna liberalismens villfarelser. Dessa sistnämnda villfarelser, hvilka i sjelfva verket i sig innefatta-] alla
de öfriga, bestå uti yrkandet, att .påfven kan och bör försona sig med det s. k. framåtskridandet, folkfriheten och
den
verlds-liga bildningen. För att nu bringa sitt fridsstiftande värf till ett lyckligt slut, kommer kyrkomötet att med förnyad kraft sätta yxan till roten på det »otrons» giftträd, utan hvars fällande tryggheten och lugnet ej kunna återskänkas det
upprörda samhället. Genom tre dekreter skall mötet, enligt hvad de invigde redan veta att förtälja, på nytt upptaga striden mot tidens omstörtningslusta. Afsigten är nämligen att l:o stadfästa och ytterligare skärpa encyklikans fördömelse öfver de ofvannämnde kätterska meningarne; 2:o upphöja läran om påfvens personliga ofelbarhet till
rang af kyrklig dogtn *); 3:o förtydliga och
till hela dess innehåll bekräfta den af Bonifacius VIII utfärdade bullan Unam sanctam, för att
dymedelst fastställa såsom kyrklig lag »kyrkans» — d. v. s. enligt ultrakatolskt språkbruk: påfvens och de hans fingervisningar åtlydande biskoparnes — oinskränkta herravälde öfver staten. Lögnens brännmärkande, sanningsnormens 1
1) Man betviflade till
en början, att Pina IX verkligen umgicks med den djerfva planen att pl påfvemagtens innehafvare såsom enskild person öfverflytta den ofelbarhet, som [-hittills ansetts tillkomma honom endast i och genom hans ställning till kyrkan,-]
{+vi förut betecknat+} såsom
« högste uttolkaren af
hennes på de ekumeniska mötena formulerade åsigter. Helt nyligen har imellertid kardinal Antonelli på tillfrågan af [-ett bland de utländske sändebuden i Rom förklarat, att konciliet otvifvelaktigt komme att proklamera den ifrågavarande ofelbar-hetsteorien såsom en kyrklig trossats, hvars förnekande medförde uteslutandet ur kyrkans gemenskap. Tidsomständigheterna, tillade kardinalen, hadc gjort-] detta
steg till en
nödvändighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
