Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-ten — personlig öfvertygelse, handling, uppoffring — skjuter fram såsom det angelägnaste och högsta, det opersonliga förhållandet till en teori, en abstrakt lärosats. Förhållandet ifråga benämnes på kyrkligt språkbruk »tro»; trons föremål är »den rena läran.» Med-]{+var del räkna vi+} denna
lära till måttstock på hvad {+tankar+} som
är sannt och
godt, har kyrkan åt sig skapat en egen verldsåskådning, som {+framgår+} i
allt hufvudsakligt utgör, så att säga, en upp- och nedpåvändning
af
hvad som
eljest plägar gälla såsom det [-teoretiskt-]
{+vissa är dock att mången i deras skara varit en stor man.+} och [-praktiskt riktiga. Kyrkan vet af-]
{+att der+} en
vetenskaplighet, som {+hos Wingård ligger+} på [-andra håll är okänd, likasom hon-]
{+karakterens botten såsom handlingarnas grund, der måste vi se
upp+} till
sitt förfogande eger en rätts- och
sedelära af
egen uppfinning. Filosofien tager hon i sitt beskyddande hägn, blott tänkaren vet att sammanjemka sin metafysik med gudsbegreppet i
»Athanasii symbolum»; mot
naturvetenskaperna är hon vänligt stämd, såvida de ej för mycket nagelfara med den mosaiska skapelsehistorien; sjelfva bibelkritiken kan hoppas på öfverseende med hvad han fordom förbrutit, sedan det nu blifvit upptäckt, att den akta kritiken är »den bekännelsetrogna»!
Och
hvad angår den allmänna uppfattningen af
rätt och
orätt, vill kyrkan gerna låta tala med
sig ifråga om enskildheterna, blott det får gälla såsom
högsta rättsgrundsats, att på kättame hör i den borgerliga samman-lefnaden utöfvas åtminstone »en lätt tryckning», ämnad att varnande förbereda dem på det öde, som [-i evigheten väntar alla, hvilkas tro ej sträckt sig till läran om jungfruns »obefiäckade aflelse», eller till den, att Marias son var Gud.
Men-]
under
det att kyrkan sålunda [-inskärper hvad från hennes ståndpunkt måste förete sig såsom »det ena nödvändiga», rörer sig inom den moderna staten-] en
otalig mångfald af
nya behof, en ungdomligt trotsig lefnadslust, som gäckas med de rättrogne tuktomästar-nes straffpredikan. Sjelfva den egendomliga karakteren hos detta vår tids utvecklingsarbete förklarar, hvarföre angreppet sker med sådan häftighet, när det gäller statskyrkan och [-hennes dogmtvång. — Djupare måhända-]
{+med kappan uppslagen, så att Nordstjemans kraschan blänkt på
bröstet, hafva banat sig väg midt genom hoparna utan annat va-
pen+} än
någon föregående tid är vår samtid genomträngd utaf behofvet af sammanslutning och [-enighet inom de många områden, der stora kulturuppgifter ännu vänta på-] sin
lösning. »Freds-ligor» hafva hittills visserligen bildats endast för
omedelbart politiska syften, men öfverallt, der den ene behöfver den andres stöd, är »den eviga freden» målet för [-millioners önskningar. Tidsföreteelser, hvilka, flyktigt uppfattade, synas tyda förnämligast på ett starkt söndrings-begär, visa-] sig
ur en annan synpunkt såsom yttringar af
det väldiga enhetssträfvande, som arbetar på djupet. Inom statslifvet t. ex. bryter visserligen nationalitetssträfvandet den gamla dynasti-politikens band, men samma sträfvande lägger grunden till de skilda nationernas förening i ett allmänt folkförbund, der det gemensamt menskliga kan framträda rent och klart just
på grundvalen af det kraftigt utpräglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
