- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
374

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-kan förf. ej tänka sig folket s&som en personlighet, utan att »tillbedja det skapade i skaparens ställe», utan att förfalla i afguderi. Förf. rädes synbarligen för den »konseqvensen», att nödgas uppsäga tredje personen i sin ortodoxa guddomslära till afflyttning frän det rum,-]{+men, än+} den
innehar i hans teologiska system, och derför tager
han
snart tillbaka allt, hvad han
förut till
nationalitetsidéns förmon erkänt. Man kunde härvid väl känna sig frestad att
spörja förf., hvarför hans eget afguderi just skall {+måhända uträttas inom den nordiska
kyrkan af den utaf våra ortodoxer ömt omhuldade diabolismen.
Det synes oss+} vara
bättre, afguderiet med
någonting, som ock är »skapadt», ej af Gud, men af [-ett — ekumeniskt möte. Äfvensä kan det synas förunderligt, att han, pä samma gång han erkänner åtskilligt godt hos nationaliteten, ej låter sig mer angeläget vara, från okristlig» synpunkt, att taga vara på detta goda, leda, rena och höja det, än att fixera-] dess
absoluta oförenlighet med kristendomen. Och när han i
de starkaste uttryck förkunnar, att ingenting annat, än den stundande »verlds-kampen», eller kanske den »slutliga katastrofen» skall förmå att tämja »nationalitetsraseriet», hvilket ditintills skall fortgå med
okuflig magt, så framställer sig den
frågan, hvarför förf. inlåter sig på det fullkomligt ändamålslösa företaget att polemisera mot
demoteismen. Och på den frågan kunna vi ej. ur hans
bok leta oss till något svar, om ej möjligen detta skulle vara det träffande:

Just derför att det ej hjelper (sad’ den vise) gråter jag.

När nu härtill kommer författarens envist doktrinära förfarande, att oaflåtligt blott på sin inflammerade inbillnings duk måla fas- och rysligheter, hvilkas tillvaro han ej ansett nödigt att med åberopande af någon känd verklighet intyga, så är [-klart att läsaren ej-]
{+djefvulen en i högsta grad skuggartad varelse», skref+} för
sin möda vinner synnerlig belöning, åtminstone ej
i ämnets utredning; derimot är skriften onekligen så till vida lärorik, att i densamma af-speglar sig
en reaktionär tankegång, så
hänsynslös, att man med ens känner sig [-flyttad åtskilliga innehållsrika årtionden tillbaka i tiden, till restaurationspolitikens bästa dagar.

Imellertid är det väl ej oantagligt,-]
{+vid+} att
författarens tendens skall på visst håll med ifver och
glädje hyllas. Hans i
förordet uttalade bittra förnimmelse af
att stå »ensam», den [-ende kloke-] i
en verld af dårar, är
säkerligen lika ogrundad som uppriktigt menad. Ty det är {+upptimrad af de bräckligaste och knapphändigaste ele-
menter, hemtade från+} den
brutala auktoritetstrons, det förment »objektivas» banér han höjer: konservatism och
pietism äro hufvudmotiverna i hans långrandiga tema. Och anrättningen är dertill kryddad på ett sätt, som för
vissa läsare ofelbart måste
förläna den
en
synnerlig kaut go<kt och fullkomligt dölja beskaffenheten af dess närande halt. Derför här några strödda anmärkningar!
Det är
uppenbart, att
förf. ej blott icke varit i stånd att
försona sig
med vår tids universela kritik af all blott yttre, traditionel auktoritet, utan till och [-med deri ser ett allmänt mensklighetens uppror mot guddomligheten. När-] det
häfdvunnas vittrade murar störta, då synes honom samhället som ett bräckligt skepp i
vreda vågors svall. Han är gripen af ångest, rundt om sig ser han det
»demoniska» drifva sitt spel, han lyssnar med bäfvande hjerta till basunegället som bådar en oerhörd kamp mellan verldsanden och den helige ande (s. 311), ja för hans blick skymtar redan skuggan af den »sista katastrofen, som
Uppenbarelsen förkunnar» (s. 200). Sådan är den grundstämning, från {+besatte.»+}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free