- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
378

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-såsom en menniøkoandens fullare manifestation, tilis omsider folkför-gudningen blifvit den i det allmänna medvetandet herrskande formen för åskådningen af det absoluta, och demoteismen samhällets egentliga religion (s. 112—113). Föreställningen, att det hör till ett folks

väsen att ha ett särskildt historiskt embete, en mission i verldsstyrel-sens tjenst, gör sig gällande-]{+det saas paa Himlen funkle.

Og ses det skal ved Nordens Pol,
ej blot+} i
alla bemödanden att förverkliga tidens principer. Den framkallar, isynnerhet de europeiska folken imellan, en inbördes svartsjuka, så att de betrakta hvarandra med en antici-perad afund, under ångestfull förväntan hos hvart och ett bland dem, att något af
de andra kan
komma att alstra det stora, som skall lösa framtidens gåta och närma menskligheten till den anade, fullkomligare tillvaron här i timligheten. Ty det är det betecknande, att
den oerhörda brådska, som gripit menskligheten,
går
ut blott på ett lycksaligt jordiskt tillstånd. Tanken om, att först i en annan verld vänta realisationen af rättfärdighetens idé, väcker en irriterad otålighet; det eviga lemnas i
sitt värde och
åt det privata »liebhaberiet.» Redan här skall saligheten förverkligas, och hvarje folk koncentrerar alla sina krafter på att lyckas först, eller att
bli den [-»Folk-Messias», som kan visa de andra vägen (s. 125—-126).

Vittnade ej förf:s skrift alltigenom orn en oöfvervinnelig ångest, en fasa och själskamp, vid-]
{+medelpunkt, hos+} hvilken
ingen kan bli likgiltig och kall, så skulle denna och dylika feberglödande teckningar göra ett munl-rande intryck. Ty hvar finnes väl denna alltbeherrskande materialisms och folkförgudnings vittnesbörd, och hvar se vi dessa, låt vara för-derfliga, men dock högstämda, om mål och
medel medvetna, handlingskraftiga sträfvanden, som [-all verldens folk utveckla i en exempellöst ansträngd inbördes täflan? Förf. har-] ej
ur samtidens historia framdragit några intyg. Han har väl varit så lifligt gripen af sina egna visioner, att det
synes honom vara en sjelfföljd, att hans läsare skola nöja sig med hans blotta försäkran, att han
sett odjuret. Endast några fä antydningar om vägen till
dess håla finna vi här och der,
och
dem vilja vi följa i spåren, för att om möjligt få med egna ögon taga fenomenet, folkförgudningens fetiss, i skärskådan.

Härvid kommer man snart till det resultatet, som just ej
är egnadt att öka sympatierna för förf., att hans bok, medan
den ikläder sig skenet af
en öfver älla personliga lidelser upphöjd, universel profetia, i
sjelfva verket framför allt är en ytterligt bitter filippik mot
förfrs teologiska och
politiska partimotståndare i hans eget iädernesland. Man skulle väntat, att [-förf. uppsökt demoteismens hydra i dess hemort, Frankrike, der-]
den
ju 1789 kom till verlden, hos det folk som
ännu, sedan det börjat frigöra sig från Napoteonskulten, i [-tid ocb otid smeker sig sjelft-]
{+offentlighet taget, endast sysslat+} med
det namn af [-la grande nation, som general Bonaparte gaf-]

det
i ett
tal till direktoriet 1797 och
sedan icke tröttnade att upprepa. Än
mer
berättigadt hade det varit, om förf. gått öfver till högra, stranden af Rhein och ur den
vidunderliga tendenslitteratur, som
beskrifves af d:r E. M. i ofvan anförda afhandling, uppvisat en verldsåskådning, som [-särdeles i åtskilliga panteistiska, tyska författares skrifter fullkomligen gör skäl-] för {+ej länge-
sedan slöt+} det
»demoteistiska» namnet. Kort sagd t, hos någon af de nationer, som göra auspråk på att »gå i spetsen för
civilisationen», borde man antaga att förf. skulle finna färgerna till sitt hemska nattstycke: i Frankrike, der »mensklig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free