Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-nadssätt, olika bruk af olika kroppsdelar, korsning, yttre lefnadsom-ständigheter o. 8. v., allt under inverkan af ärftligheten. Man skulle, säger han, genom att på ett barn ända från dess födelse binda för det ena ögat-]{+studentföreningen »Germania», tömde flitigt sin ölmugg, höll tal
om Tysklands enhet+} och
genom att under flera generationer fortsätta härmed, kunna ‘ frambringa ett helt slägte af cycloper, och
denna sin
förändringsteori utsträcker han åfven till menniskan, anseende
att
vårt slägtes rot varit en
menniskoiik apa. Det är klart, att
ett så vågadt påstående ej skulle kunna anses berättigadt vid vetenskapens ståndpunkt i början af vårt århundrade; imellertid finna vi att
så utmärkte lärde, som Geoffbot St. Hilaibe, och så framstående tänkare
och
snillen, som Goethe, ställde sig på nära nog samma ståndpunkt som
Lamabck, ehuru den forrp såg orsakerna till organismernas förändringar mera
i
de yttre momentema, såsom atmosferen, värmen o. s. v. Samtidigt härmed framträdde Oken och
lärde, att alla varelser uppstå ur hvad han kallade ett
urslem; men han blandade
i [-sin framställning så mycket dunkelt svammel, att-] den
af honom grundade naturfilosofien snart kom i vanrykte såsom konstruerande naturen efter spekulativa kammar-funderingar utan speciela insigter i {+tid vända åter till+} det
lefvandes formrikedom.
Mot dessa åsigter uppträdde, bland andra, Cuvteb, den utmärkte geologen och paleontologen, och {+barnslig vrede. Uppskrämda af+} den
22 Februari 1830 utkämpades i Franska institutet mellan honom och Geoffbot St. Hilaibe, ba-nérforarne för [-de motsatta partierna,-] en [-strid, der Cuvieb vinner segren, den förståndsmessiga iakttagelsens triumf öfver den filosofiska naturåskådningen, som tillbakavisades såsom oberättigad och magtlös gent imot erfarenhetens fakta. Man förklarade frågan-]
{+samling af 30,000 personer tal hållits+} om
arternas ursprung vara »transcendentel» och ligga utom naturvetenskapernas område.
Segren
af
1830 var [-så fullständig, att under dfe derpå följande 30 åren ingen mera vågade åter väcka hvad man kallade »de gamla drömmeriefna». Men snart framträdde Lyell, Englands utmärktaste geolog,-]
{+den preussiska styrelsens landsfaderliga mildhet uttömd till sista
droppen. »Demagog-jagten» började+} och
bevisade, att de
dittills erkända jordrevolutionema blott
varit lokala, samt att
jordens historia är den långsamma, men oimot-8tåndliga utvecklingens historia, betingad af krafter och åtföljd af företeelser, som ännu i
dag successivt omgestalta allt. Och
sedan Edv. Fobbes uppvisat jord- och klimatforändringames samt inflyttnin-garnes stora inflytande på det [-lefvandes omgestaltning och sammanhang, så-] var
det nödvändigt, att
läran om skapelsens kontinuitet skulle ånyo upptagas; det är den, som i {+denna hans plan, så fick Reuter också dyrt betala det.
Väl anländ till+} den
mest glänsande och [-storartade form framstäldes af Dabwin,-]
{+omsider, jemte 38 kamrater i olyckan, dömd till döden, men »be-
nådad» med 30 års, d. v. s. ett hälft menniskolifs, fängelse. För
livar och en, begåfvad med svagare kropps- och själsstyrka än
Fritz Reuter, skulle denna benådning i sjelfva verket ha varit lik-
tydig med en dödsdom, endast mera långsam+} och
som för närvarande hyllas af, man kan väl säga, det öfvervägande flertalet af samtidens ryktbaraste naturforskare, och hvars grunddrag jag nu går att i
korthet antyda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
