Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-det tillföljd deraf,-]{+den något så rent menskligt, så för oss alla gemensamt,+} att
ingen insekt vill till den främmande växten, såsom Lobelia ftdgens i England och många af våra på kali jord eller i varmhusen odlade växter. Nu beror t. ex. humlornas antal på åkermössens, som
uppsöker och
förstörer deras nästen, åkerråttomas antal åter är
beroende af
kråkor, kajor, ugglor o. s. v. och [-dessa fåglar åter af-]
{+menniskohistoria», som titeln lyder. Hanne Niite,+} en
katt eller deras samslägting, så att, då nu endast humlor kunna befrukta rödklöfvern, emedan bin ej kunna komma djupt nog ned i
dessa blommors kronpip, närvaron af
ett kattartadt djur betingar skörden på ett klöfverfält, liksom småfåglarne i våra trädgårdar af samma skäl betinga möjligheten af
dessas afkastning. — I ännu större skala se vi
detta
sammanhang t. ex. på S:t Helena. Denna ö var på
1600-talet betäckt med tjock skog, men europeerna införde snart getter och
svin, som åstadkommo, att inom 200 år {+tillbaka blifvit mördad. Under
tiden har Fiken,+} den
blef alldeles blottad på träd. Nu täckas de vulkaniska åsarae och de djupa ravinerna af en
fullkomligt europeisk vegetation, och det är endast på högsta punkten, på »Dianas peak», der man ser några och 50 växter qvar-stå som minnen af det ursprungliga, som
nu oåterkalleligt försvunnit.
Det anförda torde vara nog att ådagalägga, att hvarje individs struktur och [-hela egendomlighet-]
{+genom föräldrarne söker tvinga henne att med sig ingå ett s. k.
kristligt äkta förbund. Upplösningen, i hvilken Reuter+} på ett
det’ allra innerligaste, men
ofta fördoldt sätt sammanhänger med de förhållanden, hvarunder den existerar, för att
kunna kämpa sig till
sin bostad, sin näring, sin tillvaro. När förhållandena förändras, måste organismen förändras — eller duka under. Striden afbrytes ej, afslutas ej; fruktan kännes ej, gäller ej. Det svagare skall förtryckas, det friskare och
lyckligare öfverlefva och
mångfaldiga sig. Så har det gått
i
myriader
af
tidslängder, så skall det gå i
everldliga tider. All naturen skall utvecklas till allt större styrka och fulländning. Så är
lagen!
Yi hafva sett, att Darwins åsigt är den, att det gifves tvenne magter i
naturen som, så att säga, regelbinda lifvet och dess gestalter, nämligen föränderligheten och
ärftligheten, samt att
hvad men-niskan genom sitt urval af den
bästa afkomman åstadkommer för att förändra eller förädla de varelser, som stå i hennes tjenst, det gör också det urval i fria naturen, som der betingas af
väsendenas kamp för sin existens dels inbördes, (dels mot de yttre betingelserna. Samma lagar, som
gälla i ena, gälla ock i det
andra hänseendet; vi måste dock lägga stor vigb derpå, att om dessa förändringar här inträda långsammare, så blifva de derimot så mycket bestämdare och
beständigare, hvar-före de i [-allmänhet undandraga sig menniskans iakttagelser, så att de vilda formerna synas henne beständiga under de få tusental år hon här existerat. Lamabck ansåg, att det var-]
{+korthet sagdt, en något vild gotik. Men trots dessa brister, trots
denna regellöshet, skall ingen sluta läsningen af »Hanne Niite-
utan en känsla af innerlig tillfredsställelse med+} de
lefvande varelsernas förmåga att sjelfva lämpa sig [-efter de yttre behofven,-]
{+uppenbarande dragen af eu poetisk skaparformåga,+} som
framkallade deras förändringar. Darwin tyder förhållandet på alldeles motsatt sätt, näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
