Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-skap ärfde deras efterkommande, tills efter en obestämd tiderymd ytterligare samma feomen inträffade-]{+serna undantagsvis förekommer ett+} och
framkallade samma verkan, hvilket fortsattes, tills småningom den
nuvarande formen uppstod Ett annat exempel från växtriket! För att
verkställa blommornas be-stoftning ditlockas insekterna vanligen af
någon körtelbildning i kronans botten, hvilken afsöndrar nektar. Insekternas häraf orsakade besök gäller nu ståndame, ur hvilkas knappar de skola föra frömjölet på
en annan blommas märke. Pistillen i
förenämnda blomma blir derföre obehöflig, hvarfore vi ock se den
ofta felslå eller bli blott rudimentär, såsom hos nässlorna och
en mängd andra.
Härjémte bör fasthållas en sak af stor vigt, det
nämligen som
Dab-wm kallar »utvecklingens vexelverkan», hvarmed förstås att alla organer eller delar af en organism stå i harmoniskt samband med hvarandra, så att förändringar i en ock framkalla förändringar i
andra. Så har man iakttagit att förlängda ben åtföljas af ett [-förlängdt hufvud, att dufvor med kort näbb ha korta fötter,-]
{+skriffel i kontraktet, inbillar mjölnaren Voss att denne egde rätt+}
att
kattor med blå ögon äro döfva, att hårlösa hundar hafva ofullkomliga tänder o. s. v.
Så veta vi, att ett enda litet ben ofta nog kan sätta den
komparativa anatomen i stånd att sluta till skelettets beskaffenhet och deraf till
djurets lefnadssätt och form.
Denna de yttre inflytandenas förmåga att [-under sin vexling,-]
{+malas, en rättighet af hvilken den bekymrade mjölnargubben,+} som [-i tidernas lopp ständigt fortgår på det mångfaldigaste sätt, i nya former omgestalta organismerna, se vi visserligen tydligast-]
hos
djuren, der organerna äro mera specialiserade för vissa ändamål; men
äfven växternas delar erbjuda sådane omvandlingar. Hvilka olika gestalter antager icke bladet, som egentligen är till för att
genom sin rikedom på det gröna färgämnet chlorophyll genomföra assimilationen; huru se vi ej stammen än bli tjockare nedtill för {+gammal,
icke försummar+} att
kunna uppbära en årligen sig
ökande gren- och bladkrona, än, som
hos palmerna, höja sig smärt upp med sina i toppen svajande blad. Bland de
märkvärdigaste bildningar äro dessa rankor eller klängen, som hos växterna hjelpa dem att fasta sig vid ett
stöd. Växternas topp har [-derfore-] en
rörelseförmåga för att
kunna uppsöka det föremål, vid hvilka dess till långa vridna klängen omvandlade grenar, blad eller
blomskaft kunna häfta sig. Vi känna alla den s. k. vilda vinrankan, som vi så mycket begagna till
bersåer, och {+yttrar:
»Fritz, hvad är det jag alltid har sagt? Du ställer nog till mera
förargelse med ditt slarf. Och riktigt, så har det gått. Här har
du nu narrat ett par gamle män att begå dumheter,+} som
på kontinenten slingrar sig öfver
murar och
uppåt husväggar. Den har långa delade klängen vridna som segelgarn; när den skall fästa sig vid en yta, likasom skickar den
ut sina som
skarpa klor böjda spetsar för att söka upp en ojemnhet; tycker den sig ha funnit en sådan, börjar rankan der fästa sig, men är
punkten ej lämplig, drager den
sig snart tillbaka och
uppsöker en ny, bättre passande. Här griper den
sig fast, spetsen börjar svälla ut till
en
liten rödaktig kutade, som
afsöndrar en klibbig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
