Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-.Denna lära vittnar med hvarje drag derom, att skapelsen är evigt gammal-]{+gifne ädlingen, hvilken krossad+} och
evigt ung, att den icke arbetar, som Penelope, med att ständigt rifva upp sitt arbete och börja ånyo. Tidrymder utan gränser, se der den duk, hvarpå Hon virkar sina storverk!
Hvad vill man då fordra mera
af en
hypotes för att erkännas som en
sanning? Åtminstone kan forskningen säkrare än annars på
denna brygga framgå till
sanningen.
Vidare uppställer man för {+det bistoriskt-ideala mo-
mentet i uppfattningen af fomverldens sagoprisade platser. Al
mindre tillfredsställelse ha vi af seminaristen Nemlichs faktiska
upplysningar, hemtade ur »lille Caundbich» — i förbigående sagdt
vore det fördelaktigare+} att
gendrifva Darwinismen ett annat
på- ♦ stående, nämligen att jordens utveckling skett genom
allmänna omhvälf-ningar, att en ständigt ny jord blifrit ryckvis danad med nya lefvande vä-sen, hvilka
Under
hela
den perioden forblifvit oföränderliga, likasom växterna och
djuren nu synas vara det, i den tid menniskan existerat Detta är
väl också en hypotes, med den skilnaden, att inga bevis kunna for den förebringas, att den intet förklarar och
att den strider mot all erfarenhet både om den natur,
som
nu smyckar jorden, och om den fordna blomstring, som
nu hvilar i jordens moderliga sköte. Också har Darwinismen blifvit utsatt för de häftigaste anfallen derföre, att den föranleder tvifvel öfver grunder, vid hvilka man länge tryggat sig, frågar efter lagar, der man
varit belåten med omskrifningar
af [-fakta.
Och slutligen har man förevitat denna lära, att, medan teorien om-] de
plötsligt ingripande skapelsemagterna tror sig ej behöfva bekymra sig
med frågorna om
tingens
ursprung, utan föreställer sig menniskan såsom lika omedelbart kallad till lif som
infusionsdjuret i vattendroppen, så framkalla konsequenserna af Darwinismen dessa båda frågor: huru upp-stodo lifvets formelementer? — och: på hvad sätt är äfven menniskan inbegripen i
naturens oemotståndliga förvandlings- och utvecklingsgång? Frågor, som mången anser oberättigade äfven derföre, att de anses omöjliga att
besvara.
Är då med Darwinismen »de vises sten» funnen? Ack nej! Under tusen och åter tusen år har menniskoanden forskat och
iakttagit, frågat och
letat; den har
samlat skatter af erfarenhet, förråd af vetande. Men målet ligger ännu i det
aflägsna fjerran. Det är, som [-hade vi arbetat oss upp-]
på
en höjd, hvarifrån vi klarare kunna öf-verse den tillryggalagda banan och blicka framåt mot hvad som återstår. Vår ståndpunkt ger oss ej blott insigt utan jemväl utsigt. Vi få, vi må ej numera tro det vara förmätet eller fruktlöst att till naturens Sphinx ställa de frågor, som nödvändigt tillhöra vetenskapen. Fri, djup, ärlig och oförvillad forskning skall leda oss mot det, som är det starkaste, det ljufvaste .i himmel och [-på jord —-] till [-sanningen. Och hvad sanningen är skall menniskan, skall menskligheten lära känna, när tro-] och
vetande blifva ett.
N. J. Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
