- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
418

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-bryta ned allt behörigt magtförhållande-]{+Afser man endast den äkta konstproduktionen, har skörden
under senaste århundraden sannerligen icke utfallit så rik. Växten
ser ut att vara ymnig nog, men de fulla axen äro jemförelsevis
få. Proportionen+} mellan
regering och
representation. Dess antagande måste nödvändigt föranleda en ministerkris: detta tillkännagafs tydligt nog af en konungens rådgifvare. Ett år har sedan dess förflutit, och [-förslaget-]
{+de många, som tillsamman med sina verk fallit i glömska,+} har
icke allenast blifvit [-gilladt af regeringen och antaget af riksdagen, utan-] en {+helt annan än under förra renaissansen.
Det var redan Davids ofta uttalade tanke, att målarkonsten under 1
akademiens inflytelse var nedsjunken till ett handtverk och likt ett
handtverk lärdes åt eleverne. Ännu omständligare uttalas samma
mening+} af
ministrame har, såsom ledamot af
första kammaren, uttryckligen reserverat sig mot denna kammaren beslut i
en motsatt syftning, — visserligen icke egentligen af skäl, som legat uti sjelfva sakförhållandet, utan på den grund att det vore onaturligt att representationen skulle
vägra att antaga en eftergift som regeringen vore beredd att
göra; men
sjelfva sakförhållandet, som nu af regeringen förordades, var dock detsamma som för-lidet år

olika bedömdes.

Enahanda slutsats i
afseende på regeringens långsamt mognande öfvertygelse om [-en väsentligen förändrad inbördes ställning mellan regering och representation tyckes man kunna draga af-] den
vid innevarande års riksdag behandlade frågan om {+huru mång-
faldig skada+} de
ordinarie statsanslagen — en fråga af utomordentligt större betydelse än den förutnämnda. Visserligen har den rätt, riksdagen i {+alla länder kunde förtjena en noggrann
undersökning af insigtsfulle män. När skall dock+} detta
fall för sig tagit i
anspråk, blifvit bestridd af regeringens vid kamrarnes öfverläggningar härom närvarande ledamöter — till bevis att det endast är steg för steg som
regeringen, enligt hvad förut antydts, kommit till den insigt, hvarom ofvan talats — men protesten i
denna så ojemförligt vigtigare fråga var icke på
långt när
så stark som uti den jemförelsevis underordnade frågan om
handels- och sjöfartsfonden, än [-mindre hörde man-] i
sammanhang härmed något [-tal om ministérförändring. Hela denna betydelsefulla sak har i sjelfva verket aflupit så tyst och stilla som-]
{+mindre,+} i
fall frågan gällt den obetydligaste angelägenhet.

Flere andra omständigheter, om än af mindre vigt, skulle kunna åberopas
till
stöd för samma antagahde. Allt sammanstämmer att ådagalägga att riksdagen, utan att
hafva gjort något det ringaste ingrepp i
regeringsmagten utöfver hvad grundlagen medgifver, likväl i sjelfva verket erhållit en annan betydelse, en annan magtställning än tillförene, eller, om
man så vill,
att
representationsförändringen verkligen medfört en
ändring uti andan af regeringsformen. Vore det ej så, skulle ock hela representationsreformen till stor del hafva varit ändamålslös; ty ett
hufvudändamål, som med densamma afsågs, var väl ändock att göra 1809 års konstitutionela principer gällande mer än som under den gamla ståndsrepresentationen varit möjligt; och dessa principer sträckte sig i sjelfva verket vida längre än man af {+konst-
närerne och+} en
sträng bokstafstolkning af grundlagen skulle vilja sluta. 1 allmänhet torde man kunna säga, att regeringsformen i
mer än en punkt, såsom den vanligen tolkats, icke uttryckt den anda af konstitutionel frihet, som verkligen förefanns hos 1809 års lagstiftare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free