- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
446

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-viljan, att bli likgiltig för menniskan, när hon i de dristiga forsökens och uppfinningarnas vågspel, i konkurrensens fortviflade kamp, i krisernas storm-]{+Den aldre Eddan berättar intet om Åslög. Dock skola denna
Eddas störste hjelte och största hjeltinna, Sigurd Fåfnesbane och
Brynhild, vara hennes föräldrar. Hon är bandet mellan den heroiska+}
och [-oväder krossas af-] den
moderna industriens framilande triumfvagn? Har han gripits af [-denna,-]
{+Island — gömmer henne i en harpa+} med
all sin
optimism, ganska ytliga och [-ej så litet fatalistiska verldsåskådning, som förgapar sig i-]
{+blir hans drottning.

Sista delen af+} den
yttre storheten och uppskattar menniskor såsom redskap eller väggrus, ungefar såsom de i
eröfrarnes ögon haft värde såsom kanonföda? Dessa spörjsmål besvaras bäst med
att blott anföra förfrs egna ord.

»Om man jemfor nutidens ekonomiska och
sociala förhållanden med förra århundradets, kommer man ganska snart till den öfverty-gelsen, att dessa båda tidehvarfs karakteristiska skiljemärken låta sig [-hänföra-] till
de båda principerna för civilisationen: herravälde öfver naturen och statsborgerlig frihet. Naturvetenskapernas framsteg ha ledt produktionen in på helt nya vägar; friheten i den [-moderna rättsstaten har gifvit upphof åt det fria arbetet, det stora kapitalet, samt krediten. Arbetet var ovärdigt, så länge det gälde-]
{+enskilda menniskan. Folkets forntid är dess historia: urtiden är
dess barndom, medeltiden dess ungdom, och den nya tiden är for
hvarje lifskraftigt folk dess mandoms ålder. Men förlorar folket
blicken+} för
ett straff, att »i sitt anletes svett» förtjena sitt bröd, så länge menniskan handlade och [-vandlade med-] sin
nästas, på samma sätt som med
den själlösa naturens krafter: sin kulturhistoriska betydelse, sitt
höga värde fick arbetet först då, när nationalekonomien deri fann medlet att komma till
hela vår utvecklings slutliga mål.» Då förf. vidare går att
skärskåda den [-fysiska-]
{+lifvets tråd, som binder forntid till nutid+} och [-andliga arbetskraftens förstärkande, produktionsförmågans höjande-] genom
arbetsdelning, handarbetets ersättande genom maskiner, aflöningarnas reglering genom arbetarnes af de nutida kommunikationerna förmedlade rörlighet, associationen och den
stora industrien, förbättringarna i arbetsklassens lefnadssätt, bemödandena att minska lifs- och helsofarliga sysselsättningars skadliga verkningar, — så ser han i den
fria, af våld mot de ekonomiska lägarne ostörda utvecklingen af
dessa förhållanden den bästa borgen, att den sociala frågan skall lösas, så
att både arbetaren befrias från arbetsgifvarens herravälde och äfven det [-s. k. fjerde ståndets politiska likaberättigande blir en verklighet. Vår tids industri gör ej menniskorna till slafvar, utan hon hjelper till att befria dem; hon-] är
ett af de medel, menniskan tagit i sin hand, för
att främja, hvad som är
odlingens väsentliga mål, nämligen att »ej blott för vissa folk eller stånd eller klasser eller individer, på
de andras bekostnad, utan för [-alla utan undantag tillfälle’ beredes att fylla sin personliga kallelse,-] att
i ett blott af det
sedliga medvetandet begränsadt omfång tillfredsställa sina kroppsliga och andliga behof.» Det är således personlighetens frihet och rätt, som
ytterst är
målet for det civilisationsarbete, förf. studerar i
de ekonomiska framstegen. Och [-såsom medel att komma derhän fordrar han icke tvång, det vare hur välment som helst, utan frihet.-]
{+de äldsta minnena, forntidens historia, måste vara grundstenen, när
vi i nutiden vilja gifva åt framtidens bygnad dess säkraste fotfäste.+}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free