Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-Ja, frihet är ju tesen-]{+Missförstånd af kristendomen — ingalunda kristendomen sjelf
bör nämnas först bland orsakerna till att dejnordiska fornminnena
skymdes bort+} för
tidens hela politiska debatt; men dessvärre visar den {+senare medeltiden. Sjelfva
kristendomen är på intet vis fiendtlig imot det ursprungligt mensk-
liga eller sant personliga, vare+} sig
ofta vara föremål för ett [-missförstånd, som omintetgör-]
{+helt folk. Tvärtom kan+} det
flitiga meningsutbytets frukter. Detta missförstånd, hvar-till i vårt som i flere andra länder uppriktiga frihetsvänner göra sig skyldige, består i att
uppfatta den nu pågående brytningen såsom en strid om
mitt och
ditt mellan regeringen å ena samt folkrepresentationen å andra sidan. Ty denna företeelse är någonting tillfälligt och
öfvergående, medan derimot det
väsentliga i den frihetsutveckling, hvari samtiden är
inbegripen,
är [-utförandet af-] ett
storskifte mellan statsmagten å ena sidan, samt individen, kommunen och
associationen å den andra. Hvartill skulle väl alla
de
oerhörda ansträngningarna tjena, om deras syfte och
verkan endast
vore, att
sätta en
riksdags allmagt, ett af
folkombuden utöfvadt statsförmynderskap, i
stället för ett kungligt allenastyrande, en
okontrollerad regerings envälde? Blefve t. ex.
den statskyrko-despotism, som gör de
medborgerliga rättigheterna beroende af trosbekännelsen, och
som af de från flertalet dissentierande med-borgarne utkräfver bidrag till upprätthållande af majoritets-kyrkans kult, blefve väl den mindre orättvis och mera smaklig derigenom, att den ålades oss ej af k. m:t, utan af kamrarne allena? Det är den gamla liberalismen af
år 1830, som
lefver i den föreställningen att allt är ganska godt, så snart blott magtens tyngdpunkt ligger hos folkrepresentationen; hvarimot det
är den moderna demokratiens främsta uppgift att från statsmagten, den
må ligga i en
konungs eller {+saa kaldede Sogur og letfærdige Digte eller Rime, som ikke
sommer sig+} en
nationalförsamlings hand, återeröfra betydliga områden, der staten ännu herrskar, såsom usurpator, med styrkans rätt. Detta är den politiska frihetens kärnpunkt. Men hur litet den är förstådd, visar sig
deraf att
mången, som
ihärdigt står på
vakt vid gränsen mellan representationens och styrelsens magtområden, ännu aldrig lär ha märkt, att statsmagten sjelf har några fömuftsenliga gränser, och derför utan minsta betänklighet lagstiftar om sådant, som
uteslutande tillhör individens rättsområde. Vore det
verkligen så, som De Lolme säger, att engelska parlamentet »kan göra allt som ej är omöjligt», eller med andra ord att i England statsmagten, ej nöjd med full suveränetet inom sitt område, äfven inkräktat utrymmet för [-alla andra berättigade magter i samhället, då vore den engelska friheten ej-] mycket [-värd, och den vore då visst ej hjelpt dermed, ätt gränsen mellan parlament och regering utplånats och den senare förvandlats-] till [-det förres verkställande komité.
Af-] den
utbredning och magt, denna sanning kommer att vinna i vårt land, beror väsentligen, om ett hufvudsakligt element i vårt politiska lif skall bestå af retsamma och tröttande gränsfejder mellan »regeringen» och [-»oppositionen», eller om de skola lemna rum för en-drägtig samverkan mellan båda till statsändamålets befordrande. Från en annan sida sedt, vill det säga, att-] den
politiska praktiken, för
att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
